Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 2

ifiig att sätta en gräns för sin mågs upplysningar i konsten att kurera hufvudvärk; vår älskvärda värdinna lider så grymt. Med största nöje, jag har det i mitt schatull. Kaptenen steg upp från bordet; men rädd att hennes man under sin mentors frånvaro skulle förgå sig, tillsade Eugenia hofmästaren att bära in schatullet från kapten Mortimers rum. Efter ett par minuter återkom mannen med ett vackert, lackeradt ostindiskt resschatull och satte det på bordet. Dess egare öppnade det och räckte Eugenia en liten vackert slipad kristallflaska, hvars parfym han bad henne inandas. 5: Ah, förträffligtl suckade mrs Brandon, som kände en nästan ögonblicklig lindring af den starka essensen. Hvilken skö: lukthbDet är ju minsann en riktig medikamentslåda,, sade lady Melbourg, i det hon tog upp en annan flaska. Den der bör ni icke röra, utropade Albert. s Hvarför inte?5 Det är gift. De närvarande upprepade ordet i en tomaf förvåning. Grefvinnan lade genast flaskan illbaka. Och ett af de besynnerligaste ochdödlisaste som finnas, fortfor kaptenen; jag fick let af en arabisk läkare i Indien. Jag har oröfvat dess styrka på en favorithäst, som skadat sig objelpligt. Och det gick efter er önskan ? ,Han dog utan denringaste märkbara plåga.n Jag ser ingenting så besynnerligt derutin, nföll grefven, som var litet amatör af kemi. Jag skulle kunna räkna upp ett dussin olika yror, som alla hafva samma verkan. Men hvad som gör detta gift ovanligt,