Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 2

varit enda målet för hans längtan — så kun de han så gerna lägga band på sin harm och hålla ut till slut. Lady Melbourg tar ifrig för att ingenting skulle hindra valets lyckliga utgång, ty hon kände sin makes stränga ordhållighet och hoppades att då befrias ur sin ledsamma ställning. Eugenia hoppades att tiden eller händelserna skulle lösa henne från den förnedrande boja hon sjelf pålagt sig. Meningen var att efter en dag, tillbragt med att värfva röster i grannskapet, skulle hela sällskapet resa till den stad, der valet försiggick, för att bevista det. Följande morgon träffades Brandon Burg och hans gäster vid frukostbordet i ganska god tid; ingen saknades, icke ens grefven och lady Melbonrg, hvilka kommit upp något tidigare än vanligt af oro att sonen skulle bringas till något utbrott af harm, såvida ej deras närvaro lade ett band på honom. -Albert Mortimer var med för att vaka öfver Brandon och om möjligt förmå honbm till någon skicklighet i sitt uppförande, och de båda gardesofficerarne bade till och med besegrat sin lättja, för att få roa sig på alla de andras bekostnad. Eugenia kom sist. . Hvar och en öfveraskades af hennes blekhet och lidande utseende. Hon förklarade sig hafva tillbringat en förfärlig natt; hennes hufvud värkte rysligt, och Finfine hade försökt eau de cologne och alla slags läkemedel, men förgäfves; ingenting ville hjelpa. Förlåt mig, mrs Burg, izföll Albert, ni har inte försökt mitt medel mot hufvudvärk. Jag reser aldrig utansdet. Ja, aldrig jag heller utan mitt, inföll amerikanaren. Det fins ingenting bättre än ett stort glas enbärsbränvin med — Ack, var så god och gå efter det medel ni talade omp, sade grefvinnan till Albert,