Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 2

måtto är: fria val! broderlighet! jemnlikhet Se sån, tillade talaren och vände sig till mu: sikanterna, som medföljde processionen, stäm upp Yankee Doodle nu, och blåsen allt hvad lungorna förmå, tilldess vi äro framme vid gården. Sedan Brandon Burg slutat detta utomordentliga tal, gaf han ett tecken att färden skulle fortsättas, och satte sig åter ned, i den fulla förväntan att af grefven blifva komplimenterad för sin vältalighet. Lyckligtvis gjorde den bullrande musiken alla försök till samtal omöjliga. Följaktligen var lorden tvungen att skjuta upp med attyttra sitt missnöje. Hans värd såg af hans min, att ban var vid ååligt lynne, men tillskref det fund och småsinne. : Gubben har väl aldrig hört ett sådant tal förr, kan jag tro,, tänkte han. Jo, jo, det dugde, skulle jag hoppas. Låt bara mrs Brandon få sina familjrelationer på redig fot, så skall jag väl förvåna den gamla mullvaden mer än så. Min värdighet såsom Jär står på spel, tänkte hans berrlighet; det låter sig. icke göra att hvarken jag eller lady Melbourg kunna förblifva gäster hos en så ytterligt simpel person. Hvad Eugenia beträffar, hade hon ej vågat applyfta sina ögon till sin mors, hvars harm och blygselom möjligt öfvergingo hennes egen. Grefvinnan undrade hur hennes dotter nåsonsin kunnat gifta sig med en sådan Carber. Men vid den tid, då sällskapet kommit fram till gården, bade försigtigheten kommit ill deras hjelp och något afkylt harmen. Srefven besinnade ganska naturligt, att då nan redan lidit så mycket för Englands konstitution. och landets väl — för att icke ens nämna det blå bandet, som i så många år