Aftonbladet – 17 oktober 1859, sida 3

23, AVvaruppa nan 10oddes, IUnpalcedes qvallelvor af en mängd mer och mindre förnäma elgon, af Simeons klädning, Lazari graf, af Maria Magdalena, evangelisten Johannes, dc fva tusen jungfrurna, af jungfru Marias bår och klädning, Johannes Döparens hufvud. spostlarne Petri skägg och Pauli blod, af S:t AYgnes tumme och Eutropias lår m. fi. reliser, för Gud allena bekanta, såsom det står : minnesboken. Af dessa reliker voro en del nlagda i domkyrkans altare, en delidyrbara skrin och infattningar. Från slutet af 1400talet finnes ännu en förteckning qvar öfver lomkyrkans stora dyrbarheter; deri upptagas förgylda silfverskrin och monstranser, en beryll med fot och infattning af bergfint guld. skänkt af: drottning Margreta, kors med ädlt: stenar, deribland ett af guld, en stor bild i silfver af S:t Laurentius, ett stort silfverhuf.vud med krona och förgyldt hår, inneslutandt konungens i England Laurentii hela huf .uda, en förgyld arm, inhefattande Knut de: eliges ena arm m. m. Dessutom var domyrkan utomordentligt rik på kyrkotillbehör ff silfver och guld, deribland en guldkalk at 122 lods vigt, prydd med bernsten och ädla stenar, en ljuskrona af guld, flera ljuskronor af silfver o. s. v. Bland kuriosa, som domkyrkan ännu eger, torde böra nämnas det ryktbara hel. Margaretas lintyg, om hvilket nan har följande vers: I barsel bjelper hon ock af nöd, Som qvinfolk pläga lida: Hon lenar deras ve, frälsar dem af död, Binda de det kring deras sida.n I fordna tider begagnades det för sagda ändamål flitigt. Ännu 1462 anböll Kristian I i Danmark ödmjukt att få låna det vid sin drottnings nedkomst. Som det ännu är i särdeles godt skick, torde kunna antagas, att det någon gång af de andlige blifvit restaureradt, ty annars skulle det väl 500-åriga plagget nu vara alldeles förmultnadt. Redan i början af 1400-talet gjorde domkyrkan en stor förlust, då erkebiskop Krusc fick det infallet att låta utföra hennes silfvorkärl, jemte mössa, staf och andra embetstecken, för att dermed hålla en messa i Slesvig. Men fartyget, som hade sakerna ombord, togs af sjöröfvare och infördes till Kiel. Förlusten upppgick till flera tusen mark Jlibskt mynt. Mycket tog äfven erkebiskop Johan Wes 1523; då han flydde med Kristian IL Men hufvudskörden gjorde dock Fredrik I. som 1531 befallte att allt kyrkosilfver i Dannark skulle utlemnas till myntning för krirets utförande, och slutskörden gjorde grefve Kristoffer. Det silfver domkyrkan nu eger — 1200 lod — är tillkommet efter reformationen, en del på sista tiden. Men den ojemnförligt största förlust, som domkyrkan någonsin gjort, var den, då, vid 1766 års riksdag, på de skånska presternas yrkande, blef föreslaget, egentligen på domkapitlets anstiftan, att en del af domkyrkans hemman skulle till skatt mot lindrigt pris få örsäljas, hvilket förslag af ständerna äfven bifölls. — Dertilllemnade konungen, ehuru gerna, sitt samtycke, och för ett sammanräkt nadt belopp af nära 69.500 daler silfvermynolefvo efter få års förlopp cirka 85 hemman ch 10 s. k. gatbus til skatte försålda. Derörinnan hade domkyrkan egt 142 bemman, la belägna i Skåne. Hennes inkomster, som rån 1801 till och med 1810 utgjorde årligen ; medeltal c:a 5400 rdr, uppgingo för 185S Hl ungefär 36.000 rår rmt. Kyrkans årliga srrendespanmål utgör c:a 1083 tunnor råg. 1217 t:r korn och 1082 t:r hafra — 3382 tv spanmål. I det föregående af denna uppsats hafva vi redan anfört några uppgifter rörande univeritetets i Lund första inrättande. Några inressanta specialuppgifter vilja vi här tillägga. Jaktadt i fundationsdiplomet kapitelgodser — 925 bondgårdar förutom qvarnar och anIra lägenheter — uttryckligen anslogos till let nya universitetets underbåll; med försäk:an om orubblig ego, blef dock denna snart sruten, då t. ex. det betydliga godset Alnarp 1673 anslogs till landshöfdingen i Malmö. När krigen 1676—79 gjort tvenne kavalleriregementens uppsättande i Skåne nödvändigt, illgrepos kapitelgodsen i massa, så att akatemien af hela detta gods icke hade qvar mer n 97, hemman och några ängsstycken. Såsom vederlag lemnades väl en del tionde; nen detta innefattade dock på långt när icke ull ersättning, och icke ens nämnde vederlag var tillfullo kommit akademien tillgodo, Sevast 1846 anstälde akademien rättegång mot sronan för att utfå sin rätt, som under tidens opp vuxit till den respektabla summan al 24,235 tunnor spanmål. Men att utfå gamla cordringar af kronan har alltid varit och är on vansklig, nästan omöjlig sak, och akademien bar också icke fått ut sin fordran. De inslag, som rikets ständer sedermera efterhand veviljat akademien, kunna således egentligen: vetraktas såsom afbetalning på den gamla skulden. Den innevarande år utarbetade nya atgiftsstaten för akademien slutar sig på e summa i rundt tal af 243,600 rdr eller 107.400 rdr rmt mera än 1848 års stat. Universitetets bygnader hafva under de senaste årtiondena blifvit betydligt utvidgade och förökade. En särdeles förmånlig eröfring sjorde akademien då hon mot den för de naturvetenskapliga institutionerna — uppförda bygnaden, som hade på stat 25,000 rdr bko, men befanns för liten, tillbytte sig af domkaplanen det likaledes nya biskopsbostället, som hade kostat 52;200 rdr bko och ansågs för stort för biskopen, dervid akademien endast lemnade 2000 rdr såsom mellangift — on affär, som högligen klandrats af alla dem, vilka icke anse såsom behörigt att domkyrkans tillgångar i tid och otid förslösas. Rörande akademiens:dy:bara bibliotek, muger m. m., så ock rörande öfriga inrättninrar i Lund, meddelas intressanta uppgifter i iet arbete som legat till grund för denna annälan. För hvar och en resande som besöcer Lund — och deras antal skall troligen ned hvarje år ökas är derna öfversigt af tadens historia och öfriga märkvärdigheter, n förträfflig vägledning.