Aftonbladet – 17 oktober 1859, sida 3

dem hafva, sedan de lemnade den gamla Iärdomsstaden, för att blifva män 1 staten, kanske icke kaft tid, andra icke råd att återbesöka Lund. Hvem vet om icke de flesta af dem, som med gladt hjerta lemnade till och med det kära Lundagård, emedan stugan blef dem för trång, nu, sedan de mer och mi dre funnit sig vara vbedragna på drömmen om lifvet,, skola med glädje läse den okonstlade skildringen om detta sam Lund och fröjda sig åt dess framsteg? Åtminstone på den, som skrifver denna anmälan, har hr E. W. B:s a:bete gjort ett obe-krifligt angenämt intryck. Han kan icke nog hjertligt tacka förf. derför. Plötsligt ha i hans minne återkallats de många ungdomsvännerna från Lundagård och Helgonabacken, jemte studentårens många fröjder och få bekymmer — allt minnen från en tid, då — för att begagna Thomas Moores ord: då i min ungdom jag drömmande stod, egde en bror i den gyllene våren, egde i hoppet en syster så g-d. M.