Aftonbladet – 14 oktober 1859, sida 3

Förhållandet var att kapten Helsman — di en hjertlös, listig verldsman utan förmögenhet och framtid, hvars regemente, vid :de: tid vi nämnay var förlagdt i Exeter — på Richard Burgs begäran (till: hvilken han stoc i några penniogeförbindelser), hade gjort Mar. madukes -bekantskap och lurat sig. till.shän: vänskap, och förtroende, endast i mening ati betlraga honom. så Då Richard :Burg fått veta Marmadukes tilltänktä giftermål, svällde hans: hjerta af harm och bitterhet. Han hade aldrig förlåtit yng; lingens behjertade motstånd, som, i stället för att underkasta sig hans förolämpande välde, hade förödmjukat honom inför sina tjenare — honom, den-förstfödde !t arfvingentill godset! hufvudet för familjen! — tvärtom, han hade lofvat att hämnas, och. tillfället var nu alltför lockandey att-hancej skulle begagna sig deraf: Han skref till öfverste Hardy i de mestafskräckande. ordalag; talade om Marmaduke. sorh en slösare och förlorad yngling och tillstyrkte honom, såvida hans dotters framtida lycka låge honom om hjertat, att afbryta denna förbindelse, innan det blefve för sent. Följden var att. hennes trolofvade förbjöds att någonsin visa-sig i huset, och Adelaide befalldes att aldrig tänka på honom mera. Hans dotters första tanke var attlyda, men kärleken bevisade: sig starkare än den barnsliga vördnaden. Marmadukes passionerade böner — -hans ångest ochiförtviflan förmådde benne att ingå påett hemligt giftermål. Helsman skaffade en prest — och med en judaslik grymhet, en: falsk. Ett år, förflöt, och den unga makan skulle blifva mor. Hennes make meddelade detta åt sin falske vän och förklarade på, samma gång sin afsigt att resa till Burg; Hall: för att. tala. med sin bror, som ännu innehade hans ringa förmögenhet. Vi kunna icke längre dölja vårt giftermål