Aftonbladet – 14 oktober 1859, sida 3

hemma hos oss. Det bildade folket blyges . för desamma och uttalar sina förhoppningar.om,.. att de snart nog skola upphäfvas. — Men:omö så sker — så. blir dock folket detsamma. Och på ett eller annat sätt bryter väl sjelfsvåldet fram der det finnes. — Och alltså, så stillsarat som det holländska folklifvet i hyardagslag förekommer, — der äro tunga, plumpa elemen:,s ter. på botten, med: hvilka bildningen: ännu:ej:fått makt, och dessa gifva folklifvet vid ett: och annat tillfälle en karakter, som man Kos et folk med så gammal bildning som holländarne ej skulle vänta sig. ie Det var på frågan. om gammalt och nytt i Holland som den-holländska: staden :skulle svara oss.Svaret har synts oss blifva afgjordt gammalt. Men hur skulle det kunna vara annorlunda. Betraktar man stadslifvetsutveckling, så finner man det numera mest: bero på. industriens utveckling. . Och der industri fattas, hur skall. det väl .der gå med. staden?4,Kommer sså dertill; att lärdomen, omcän aldriga.: så flitig, likväl ej synesvara vid full helsagorc huru skulle väl universitetsstäderna kunna lefva annat än ett vegetativt lif? Och sålunda — det är endast handeln: som gjuter litet friskt... nytt lif i den. holländska stadens.garola:. ådror. Det är Rotterdam som nu är liksom pulsen i det gamla ådernätet: Och den pul: sen slår engelsk takt, säges det. Vi hafva i det föregående sökt angifva, hur det med: holländska lifvet.på landsbygden pig i befinner. Vi funno sdetlida af en hel mängd... ålderdomskrämpor; men vi funno också; hurus-som i de sista tiderna nya lifstecken dår börjat visa sig. — Det gäller visserligen detsams ma om den holländska staden.— Dock synes. den angifva ålderdomens :karakter. ännu .på-tagligare. . f Men denna ålderdom — hvarifrån kommer den? — Inifrån förstås. Visar Big Holland gammalt i det yttre, så är det ju blött ett be-vis uppå att det är gammalt till, själen. Och... vill man älltså söka etti fullständigt svar : på. frågan om ungdom eller: ålderdoinz lif -ellerdöd, så har mansatt söka. intränga-i sjelfva. lifvets inre härd... Här håde vi emellertid ens: dast att hålla-oss till-de yttre tecknen. -,