Aftonbladet – 14 oktober 1859, sida 3

hvarandra, de flesta. och de märkvärdigaste åf dem-åtminstone. er När sådant händer i Sverge, så äter den ene och starkare upp den andre, svagare. L Holland tycks det icke vara fallet... Med undantag af Leyden syntes de öfriga städerna, oaktadt sitt nära : grannskap, bestå: ganska väl vid sidan af hvarandra. Men detta beror också på förhållanden, somäro egna för Holland. Der finnes, som jag ofvan antydt, mycket rikt folk. Dessa draga sig tillbaka ur stora lifvet. Och sådana städer som Haarlem, Utrecht och Zaaudam, som väl annars icke skulle vara nycket med, de hålla sig derigenom uppe. För öfrigt lefver Leyden och Utrecht t. ex. på studenterna och Haarlem på; sin lökodling till en viss grad. Deremot lefva ej de holländska städerna, liksom så många andra länders städer, påindustri. Holländaren drifver handel och bankiraftärer, drifver fiske och landtbruk; men aan är, såsom redan ofvan blifvit nämndt, icke industriidkare. Den still-et, som utmärker de flesta holländska städerna, beror till ån viss gräd derpå. Renligheten också. Af allt hvad jag: sålunda anfört torde framstå, att den: holländska staden i allmänhet är ytterst enformig. Men städer, der lifvet åtMinstone varit så utbildadt; och der rikedomarne under så lång tid samlats, måtte väl ega en hel mängd minnesmärken från den gamla godastiden., och: dessa minnesmärken måtte väl afbryta enformigheten ? — Jay visserligen fibnäs dylika, men de äro i det hela taget få och obetydliga. En och annan kyrka, stt par rådhus i gammal stil, det är allt. — Men kyrkornas äro protestantiskt reformert tomma och kalkstrukna, och rådhusen, oaktadt all sin intressanta gammalmodighet, göra i yttre bänseende intet stort afbrott mot det åfriga. Det är det hela, som i den holländska staden är det egentligen egendomliga. Och -holländarne skulle alltså. icke hafva dedlagt några penningar på; byggnader, på monaumentala byggnader? Nej! Den nederländska konsten saknar t. ex. ännu ett nationalmuseum, och jag tror knappast att det någonsit varit fråga om ett dylikt. — An ett parlamentsbus då..ef någon större bet delseiarkitektoniskt bänseende? — Lika litet. — Än slott då? — Ja, ett slott finnes:i Haag, liksom ett palais, och en börs i Amsterdam. Men en svala gör ingen sommar. Den holländska stadens arkitektur är borgerlighetens tegelverk. Men, rikt på stora: män och stora namn, som det är, har väl Holland. åtminstone en hel mängd statyer att uppvisa i sina gamla städer? :— Icke heller det. Det har visserligen Bembrandti Amsterdam, Koster i Haarlem och Erasmus i Rotterdam och ett dåligt Cartesiimonument samt Wilhelm I och 1I i Haag; men det är allt i der vägen. Men: oaktadt denna enformighet, är den bolländska staden dock fängslande genom sitt egendomliga uttryck. De ha karakter? dessa städer. Och denna karakter är äkta nationel. Och för den, som söker sådant i det yttre lifvet, kunna knappast några andra. stöder mäta sig med -de holländska. :; I sitt inre gömma de skatter af alla möjliga slag, så ur vetenskapens sorå könstens och naturens skilda riken. Men vi. vilja. ej bär. vidröra. dessa skatter... Det vore endu:iatt göra en ofullständig bouppteckning, och på sådana: bjuda guiderna? tillräckligt. Vare derom nog sagdt; att dessa skatter bidraga att göra den i yttre måtto, i all sin egendomiighet, anspråkslösa holländska staden ännu mer egendomlig, nästan hemlighetsfull. Af allt hvad jag tills vidare anfört torde stillheten, gämmalmodigheten, enformigheten framstå såsom de utmärkande dragen 1i den holländska. stadens yttre karakter, då man af. räknar den; större lifligheten, som i de begge stora handelsstäderna måste råda, och den något större omvexling, som Haag; på holländska i Gravenhage, genom konungafamiljens. diplomatiens, embetsmännens och de rikare förnämartes vistelse derstädes måste erhålla. Men folkets: lif i dessa städer?... utei staden åtminstone?... Ja, det är sådant som holländarens karakter i allmänhet är, lugnt och något tungt. Dock får man understundom se, att äfven sjelfstyrelsens folk icke, alltid iakttager den styrsel och-hållning-som man skulle önska. Det händer t. ex. att man får se en kedja af unga män och qvinnor stryka sjungande fram, rått och groft, och-dermed liksom: uppenbara, hurusom det der lugnet icke är belt och hållet karakter. Polis ser man icke till, och.-skaran stryker sålunda oantastad fram. Skrålet består. Och man gör blott den reflexionen: hvad der måste dock vara mycken grofhet på botten af detta folklif; som så kan yttra sig. Men så råkar man en vacker dag midt upp i en — kermesse, såsom. det hände mig i Haarlem; Vill-man hafva: något begrepp om det holländska folklifvet, så får man det vid så dana tillfällen. Kermesse, eller kermis, som det uttalas, är helt enkelt. detsamma som en marknad hos oss: : Och hvad: är det då:som utmärker dessa kermesses ? Helt enkelt: detsamma som utmärker marknaderna i våra småstäder, skrålet, supandet;sjelfsvåldet, trängselno. 8. v.; men detta sjelfsvåld syntes mig här hejdlösare. Att se en skara unga qvinnör t. ex., med en och annan karl ibland sig. tågå armi arm genomsgatorna och ?gifva ful båls?, utan tecken till behag, men plumpt ock rått, gjorde ett oangenämt intryckt och för: wiledde en alls icke till några höga begrepj om den annars i Holland berömda folkuppfostrans verkningar på sederna och karakte en. — Men dessa marknader sjunga emeller id på sista versen, här i Holland liksom de: ra! Förhållandet var att kapten Helsman — di S n hjertlös, listig verldsman utan förmögen. lc ät näh framtid hvar: rtanmMamanta: vid lor