Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 3

Skall hon väl samtycka att lösa mig från min olyckliga ed, som likt ett hotande spöke reser sig emellan Harold och mig? tänkte den bäfvande flickan. Skall han finna medel att böja hennes hårda sinne och göra vårt giftermål möjligt? Endast tiden kunde svara härpå? Det ena ögonblicket, då hon besinnade huru ömt och eftergifvande hon älskat sin syster, hviskade hoppet, att allt skulle lyckas, men nästa stund, då hon erinrade sig Eugenias karakter och den oförsonlighet, hvarmed hon talat om faderns företräde och Harolds kärlek till systern, så tyckte hon att allt hopp var ute, och hon kände sig nästan bragt till förtviflan. Först efter midnatt sjönk Isabella Trelawney i en orolig slummer och ej förr än hon beslutat att fara öfver till byn och tala med Emma Cheerly, då det blifvit morgon. Lik den fina blomman, för hårdt skakad af vinden, sökte hon stöd och kraft af sin behjertade vän. Stora förändringar hade inträffat i Kit Corlings hem. Sedan den redliga mannen slagit sig ned på denna ort, hade ej allenast allt gått honom väl, genom träget och väl utfördt arbete, utan hela hans tillvaro visade en ny och förädlad sida. Trogen sitt löfte, hade miss Cheerly egnat en del af sin tid åt att bibringa sina trogna och erkänsamma vänner de kunskaper hon förmådde. Deras snabba fattningsgåfva kunde endast förliknas vid det nöje hon kände af att odla deras själ. Nancy hade gjort betydliga framsteg både i franska och musik, för att ej ens nämna sitt eget modersmål, hvilket hon numera både talade och skref felfritt, medan hennes mans tinkande, kraftfulla sinne med värma egnade sig åt historiens studium; ja, han började äfven tro :ig hafva anlag för matematik. Visserligen hade han icke mycken tid att egna ät sina studier, men en outtröttlig flit och vetgirighet gjorde mycket till saken. Hvar afton höll Emma sin skola och räknade då äfven Kelf och Watson bland sina lärjungar. Det är förunderligt huru hastigt sinnets bild