Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 3

2:0 finnes beklemning,, ett slags fast arrende, som förekommer i Gröningen, det betalas med penningar, och för hvars inbetalning gården är liksom satt i pant. Men, som sagdt, buur, är det vanliga, och arrendet, hvilket, enligt dess gamla former, liksom hos oss betalas med säd, kallas graanneller zaadpacht; ett annat slag deraf, som lär vara än mera ofördelaktigt för framstegen, kallas garfpachtv; ett tredje åter är tiendenn. Hvad vi kalla servituter äro i full gång i Holland. Det gamla landbonde-systemet, enligt hvilket arrendatorn skall, när jordegaren så önskar, ställa karl och hästar till egarens bruk, fortfar ännu. I fråga om jordbesittningen förekomma en hel mängd gammalmodigheter. Så till exempel finnas så kallade marken,, sambrukade egendomar at en areal ända upp till 1000 bunders, men der sambruket är så inrättadt, att en eller två af delegarne kunna förhindra alla de öfriga att vidtaga äfven den minsta förbättring. Vidare finnes något som heter wandelen, eller ,verwisselen van het landn, d. v. s. ett slags markenn, der ett jordstycke ena året odlas af en, men året derpå af en annan brukare, och så allt framgent — bestämmelser, som vi väl skull2 tro omöjliga i vår tid, men som icke desto mindre ännu bestå i Holland. Slutligen förekomma äfven statsdomäner, Rijksdomein, hvilka naturligtvis blifvit illa brukade. De hafva på senare tider dock så småningom börjat styckas och försäljas. Uppgifter, sådana som dessa, kunna naturligtvis här icke blifva fullständiga. Vi meddela dem. också endast såsom antydningar. tjenande till att belysa den frågan om gammalt och nytt i Holland, såsom bestämmande: för hollindarens karakter. Och derföre ännu. några siffror. Efter hvad ofvan blifvit nämndt, återfinna vi många svenska förhållanden i det holländska Jordbruket. Än arbetaren? — har han det så godt i Holland som hos oss? Svårt blir deruppå svaret. I allmänhet har han det ej. Holland är i förbållande till sin utsträckning, isynnerhet i de bättre lottade distrikten, ytterst befolkadt. Och detta folk är det hemkäraste folk i verlden. Under 1857 emigrerade ur hela Holland endast 1663 personer, och under 1858 endast 1177. Arbetsprisen blifva derefter. En dräng på landet har på sin höjd 50 till 80 gulden i lön om året. Är han gift och är han mycket dugtig, så har han möjligen 80 till 100. Hustrun får förtjena sitt uppebälle genom arbete mot låg dagsverkspenning, tout comme chez nous. Emellertid betalas fasta arbetare på åtskilliga ställen temligen väl, såsom i Haarlemermeer, der de för sommardagens arbete hafva I gulden och deröfver, och för vinterdagens en half gulden och ända upp till I gulden. Trädgårdsarbetare funno vi som i stad hade fyra femtedels gulden pr dag. Att arbetsfolket under sådana förhållanden måste i det dyra landet lefva mycket tarfligt är klart; men brödet är mustigt och godt i Holland, och brödet är nästan hela födan för arbetsfolket. Åkerbruket i ett land beror, likasom alla andra verksamhetsarter, icke uteslutande af vig sjelft, utan af alla dessa öfriga andra verksamhetsarter, som tillsammans utgöra ett folks allmänna arbetsrörelse. Så beror åkerbruket i en icke ringa mån af industrien. Åtminstone har det synts oss, att just de länder, som hafva ett lifligt och utbildadt jordbruk, hafva tillika en liflig industriverksamhet. Men Holland har ingen industri, atminstone icke i den vanliga meningen. De höga ingskorstenarne äro lätt räknade der. Man ser några stycken vid Rotterdam samt en och annan vid Amsterdam. Man raffinerar litet socker och kokar litet såpa till det myckna ;tvättandet i Holland — det är allt. Orsaken härtill må nu vara hvilken som helst. Troligen ligger den till en stor del i risten på stenkol i Holland; ty lagren i Limburg äro obetydliga, och torfven duger icke utt sätta i stenkolens ställe, åtminstone ej sålan den ännu beredes. Annars visa sig holändarne ytterst industriösa eller åtminstone litiga. Men, som sagdt, industrien i dess modernaste mening ligger nere. -Qvarnen är innu bos holländarne mest hvad ångmaskinen är i de egentliga industriländerna. Utan tvifvel betyder detta mycket i fråga om orsakerna till landtbrukets närvarande ställning i Holiand. Det är som om ångan skulle sätta lif i folket sjelft i de länder, der ingan blifvit mera allmänt upphöjd till röeelsekraft. Kanske är det ånga holländarne vehöfva. De börja också inse, att qvarnen icke duger till allt. För Haarlemer-hafvets orrläggning måste de tll slut taga sin tilllykt till ångan; och när de nu, med en viss slags afsigkommen tafatthet, låta engelsmän på ett och annat håll bestyra både om vatenledningar, vattenuttappningar och jernväsar 0. 8. v., så kommer väl ångan alltmer och mer in i landet och i — landtbruket. Kanske skall det då gå litet raskare att få ort det der myckna gamla, som nu på så många håll ger Holland en antediluviansk kaakter, oaktadt allt dess eviga arbete med vattnets uttappning, dess brottning mot hafvet och dess högt drifna skicklighet och vans utt styra och leda sina floder ocn kanaler, Härmed hade vi nu fältet öppet för en del da hadgualdalane haravtsll MK IA Jaa