Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 3

I gifva oss anledning; men — vi skola försöka I bålla oss till fakta till sak och siffror. Af. I ven trädgården, ehuru den der hemma i Sverge I drifves ad libitum utan just särdeles mycket I siffror, bör dock få sin del deraf. I Jag har i det föregående vågat söka angifva Hollands karakter på grund af parkernas yttre skick, och dervid äfven anfört några af dessa sakuppgifter, hvarpå omdömet I grundas. Men åtskilliga dylika för en öfversigt öfver trädgårdslifvet der återstå att anföra. Hur ser en hollandsk trädgård ut? kan man fråga; holländarne anses ju såsom EuroI pas, åtminstone till tiden, första trädgårdsmäöstare. Utan tvifvel måste trädgården i Holland vara ett mönster för allt hvad trädgård heter. Svaret blir helt enkelt det, att trädgårdens Iskick här, såsom utan tvifvel i alla länder, står i ett ganska bestämdt förhållande till landtbrukets skick. Ett land, der landtbruket är på en gång gammalmodigt och nymodigt i bjert vexling, der måste äfven trädgården vara litet oharmonisk eller lappig af gammalt och nytt. Och så synes det oss äfven vara här i Holland. Den gamla odlingens minnen qvarstå öfverallt. Men midt ibland detta gamla och tvärt inpå detsamma finner man det allra nyaste. Man finner t. ex. mycket gamla och fula fruktträd, gamla mossiga spalierer; men derbredvid finner man understundom ett grönsaksdrifveri af splitter ny konstruktion, af jern och glas med varmvattenledning af koppar o. s. v. Man finner öfverallt orangebaljor — en större herregård i Holland utan dylika är otänkbar — men derbredvid Glozxinier och Achimenes-varieteter af allra nyaste uppsättning. Detta är nu något som förekommer äfven annorstädes. Men 1 Holland framstår detta motsatsförhållande mellan gammalt och nytt utan öfvergångar. Trädgårdsmästarne — de enklaste och naivaste trädgårdsmän i verlden, isynnerhet om man skulle jemföra dem med deras yrkesbröder i England och Skottland — föra en också alltid till dessa nya saker såsom till något riktigt extraordinärt, och de förundra sig att man icke — blir förundrad alls. Jag grundar detta omdöme på de erfarenheter jag gjorde i några af de största och rikaste godsegarnes trädgårdar; och har alltså skäl att anse det angifna förhållandet mera allmänt. För att emellertid framställningen häröfver skulle blifva rätt fullständig, borde man skildra trädgård:r e allteftersom de olika påkostas och beb lag, dels i olika trakter dels af de olika sernas egendomsegare. Men i Holland t --: detta behöfvas mindre än annorstädes. t finnes egentligen endast två slags trädgår der, som kunna anses vara karakteristisk r landet; och det ena är de rikare egen egarnes, det andra är de smärres. I va hafva vi lagt till grund för ofvan g mdöme, och de sednare äro vanliga sim -strädgårdar. Handelsträdgårdarne och d botaniska trädgårdarne äro kosmopolitiska, . na bvarandra i alla länder, om äfven den botaniska trädgården i Leyden och handelsträdgårdarne vid Haarlem kunna anses hafva sitt särskilta intresse till följd af vissa för Holland egendomliga förhållanden, hvarföre jag till dem vid annat tillfälle torde få återkomma. Den holländske trädgårdsmästaren är synnerligast stark i drifning af tidiga växtalster, har jag ofvan yttrat. Sjelfva trädgården i Holland antyder också genast vid inträdet i densamma att drifningen der är hufvudsak. De för detta ändamål bygda kaster och hus fästa alltid ens mesta uppmärksamhet der. De äro alltid ytterst omsorgsfullt bygda af tegel. Några drifbänkar enligt vårt gamla svenska mönster med i öppet och naket liggande ströpallar såg jag aldrig i de större trädgårdarne i Holland. Bänkarne var nästap det snyggaste och bäst hållna der. När det skulle vara riktigt solidt, eller kolossal som holländaren säger, så voro bänkväggarnes öfversta lager af huggna tälgstensskifvor. : Också visade trädgårdsmannen sina kaster med en viss stolthet. Ingenting ville han så gerna hafva fram som det, att han kunde åstadkomma boonen till den eller den dagen, erwten och wortelen 0. s. Vv. till den och den dagen, nemligen någon dag i början af Januari. Sina aranas ansåg han som kronan på sitt verk. Vinet och persikorna behandlade man styfmoderligt. Man köper sådana troligen hellre numera, sedan kommunikationen gör dem billiga. Vinrankan var dessutom sjuk. Men — jag skrifver ju ej för trädgårdsmän egentligen, utan för folk i allmänhet. Och — i Sverge är folket i allmänhet ej roadt af sådana här saker. Vi bry oss derhemma alltför litet om dylikt. Huruvida man har eldkanaler eller varmvattenrör eller endast strö i sina drifkaster o. s. v. det hör ju icke hit. Endast så mycket torde jag dock få vara så oförsynt att nämna, att — det gamla mocet i detta som i allt annat ännu här råder, och detta vill i förevarande fall säga, att i Holland är kasternas uppvärmning med strö -det allmänna. (Forts.) Rättegångsoch Polissaker. Sedan genom afhörda vittnen det blifvit styrkt, att hemslagtaren A. W. Sylvander och dennes syster