Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 2

heter, österrikiska papper, ryska papper o. s. v. Det rika Holland låter engelsmännen bygga jernvägar åt sig och besitta de stora jordsträckor, som för jernvägarne behöfvas. Det låter engelsmän torrlägga landsträckor inom Holland. Med andra ord, det har en viss smak för döda kapitaler, och det har aldrig ett folk, som är vid friska vätskor. Hvad gör kapitalisten då? frågar man. — Han lefver i godan ro i Amsterdam, om han ännu är börsspekulant och klipper sina couponer, eller annars i Haarlem och Utrecht och Zaandam. Med åkerbruk och dylikt befattar han sig ej i allmänhet. Man skulle annars tro honom om något sådant. Man har hört talas om Haarlemersjöns torrläggning. Det var en affär på 8 millioner gulden. Man vill gerna förmoda, att det var staten, eller åtminstone ett bolag af kapitalister som utförde den storartade affären. Ingalunda. Det var en spekulation af — kung Willem II, berättade man. Han proponerade kamrarne att släppa till fiolerna. De nekade naturligtvis. Kamrarne i Holland lära ej befatta sig med några ekonomiska företag, af hvad slag de vara må. De hafva icke ens befattat sig med jernvägarne, åtminstone ej så att det är värdt att tala om. Den ena hälften af de holländska jernvägarne eges af ett engelskt bolag; den: andra af ett holländskt. Men derom på annat ställe. Kung Willem I fick nej af kamrarnhe. Men han var ej en man som afstod från sina föresatser. Han var en äkta holländare, seg och ihärdig. Han öfvertog affären sjelf. Efter 4 år var hafvet färdigt, d.v.s. det var gjordt land deraf. Sextontusen bunders (1 bunder är tusen qvadratmeter) voro slitna ur hafvets armar. De såldes styckevis mot en summa af ungefär 600 gulden per bunder (1 gulden I rdr 50 öre); och de 8 millionerna inbragte således. öfver 9 millioner. Nej, den holländske kapitalisten befattar sig ej gerna med dylikt. Och staten icke heller. Men hvem gör det då? — Hur skall åkerbruket kunna bjelpa sig fram utan dem? Saken synes vara den, såvida jag icke uppfattat förhållandet alltför illa, — holländaren torde i grunden mera vara penningekarl än något annat. Med penningens makt har han beherrskat verlden. Och han gjorde det mera till sjös än till lands. Han störtades-från det väldet. Men han har ej bytt om natur för det. Han håller sig hellre till kassakistan och pulpeten. Emellertid, der saknas ej större landtbrukare. Baronerna van Heckeren, van Brakel och Pallandt van Keppel-egabetydliga besittningar utanför Arnheim; Jghr Geners Deynoot mellan Rotterdam och Håag; van Geunep likaså i trakten af Haag; baron Verschwur, hrr Amersfoordl, Wiekewoort Crömmelen och Heuft van Velsen vid Haarlem ochi Haarlemer Meer, mr Sarpharti, direktör för det stora pudrettfabrikssällskapet i Amwisterdam, baron van Haurdenbroek vid Utrecht, bekant såsom den der icke försmår att, på samma gång som han är kammarherre hos konungen, med: egen hand odla och sjelf på torget sälja sin säd; — dessa och några andra bedrifva stort åkerbruk. — Men de lära emellertid vara få de större jordbrukarne. Och orsaken dertill ligger dels i ofvannämnda förhållande med kapitalisterna i Holland, dels deri, att fideikommisslagen är längesedan uppbäfd i Holland, och de större egendomarne undergå således genom arf en oupphörlig delning. å AK borbnkots befrämjande beror således här till en bufvudsaklig del på åkerbrukarne sjelfva och landtbrukssällskaperna. Men undervisningen i landtbruk, den måtte väl regeringen dock drifva fram. Nej, holländaren följer samma system som engelsmannen i detta och dylika fall. Han lemnar dylika saker åt den enskilta företagsamheten. Staten håller sålunda ingen skola för landtbruket. Det finnes endast en sådan i hela Holland. Och den är stiftad och upprätthållen genom en professor van Ilall i Gröningen och ett särskilt, enskilt sällskap. Staten har ej gjort det minsta derför. Kommunen, icke staten, gifver till skolan några hundra gulden årligen. Det är allt. Men gör då staten icke det ringaste för modernäringens befrämjande genom undervisning deri?... Mig veterligt gör den endast följande: Den har uppdragit 3 professorer, van Hall i Gröningen, BLergsma i Utrecht och van der Bommesch i Leyden, att vintertiden hålla föreläsningar i landtbruksvetenskapen en gång i veckan och består dessa -för deras arbete 100 gulden hvardera pr år. Den underhåller vidare i Utrecht ett 8. k. Kabinet van Landbouwkundige Werktuigen en Geredschkappen medelst ett årligt anslag af 2000 gulden. Eget nog är detta kabinet stiftadt (1808) af den gamle Louis Napoleon, den tid han var konung i Holland. Man skulle nästan anse det som en fransk id6 här i Holland. Huruvida den gifver något särskilt bidrag till de små samlingar af modellredskap, som finnas i Leyden och Gröningen, är mig ej bekant. Och slutligen underhåller staten en veterinärskola, likaledes i Utrecht, med 20,000 gulden årligen, Detta är allt. Jag anför detta icke blott för siffrornas skull, utan isynterhet derföre, att få förhållanden äro så betecknande för fölkkarakteren som dessa fakta, hvilka visa statens och den oro en