Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 2

ofta framkalla vår egen ungdoms skönaste hågkomst för vår inre blick — Ehuru Harold Tracy gerna gaf efter för Isabellas vilja att general Trelawney ej skulle få någon del af Eugenias uppförande, förrän allt annat hopp var ute, så beslöt han inom sig att ingenting skulle kunna förmå honom att dölja det, om den hjertlösa qvinnan vägrade att lösa systern från sin ed. oa Men det skall ej komma derhän,, tänkte ban, och stark i medvetandet att han var värd den kärlek han vunnit, syntes framtiden lika ljus och förhoppningsfull, som det förflutna varit mörkt och glädjetomt. — Sir Mordaunt och miss Tracy blefvo till en viss grad förvånade, då deras brorson ej syntes till vid frukosten, dagen efter hans hemkomst. Tanten tillskref det trötthet efter resan, och måltiden slutades utan honom. Frampå förmiddagen kom ett ridande bud från Grange med en biljett till baronen, för att underrätta Bonom, det Harold farit till Grange för att göra sin uppvaktning hos miss Trelawney, och ej skulle komma hem till middagen. Nå, min gubbe, ser du nu utropade den förtjuste farbrodern i det han räckte generalen brefvet; sade jag inte att det skulle gå så till slut? Vår mångåriga vänskap skulle ytterligare befästas genom våra barns förening. Jag visste att flickan ändock älskade honom. Isabellas far såg öfverraskad ut, då han läste den lilla biljetten. Visserligen hade äfven han haft sina misstankar att detta var förhållandet, men han kunde dock ej begripa det. Hans dotters uppförande under den förflutna tiden syntes honom antingen nyckfullt eller också alldeles oförklarligt. Det var så olikt hans okonstlade, rättänkande barn. Himlen gifve det! svarade han. Tro du mig; saken är redan afgjord mellån de unga, sade hans vän. Harold har för mycken sjelfkänsla för att han skulle stannat, om han åter fått ett afslag., Jag vill hoppas det, anmärkte miss Tracy med värdighet; cjag kan likväl ej förstå — Ja, detta är också ingen nödvändigheto,