Aftonbladet – 5 oktober 1859, sida 2

afbröt hennes bror. Tiden har förändrat sig betydligt, sedan vi båda voro unga.n Denna var en af de anmärkningar, som alltid gjorde hans syster stum. Innan Harold återvände hem, skref han ett allvarligt, öfvertygande bref till mrs Brandon Burg, hvari han inneslöt ett från hennes syster. I sitt fordrade ban såsom en ovilkorlig rättighet Isabellas lösande frän hennes ed. Isabella framställde detsamma, så om den innerligaste bön — med I framgång, skall synas under loppetat v else. Allt hvad vi kunna säga, är att E a ej synes vara en person, som ger vika i en fattad föresats, man må vädja till hennes känsla eller förstånd. TJUGONDEFEMTE KAPITLET, Den skarpa blick, som djupt i hjertat tränger, Och ställer ehöljd sanning fram i dagen. — Greenville Mellen. Det finns ingen renare, sannare sympati än i den vänskap, som förenar tvenne ädla män. Då bjertat är uppfyldt, vare sig af 8org eller glädje, fordrar det en förtrogen, att meddela denna känsla åt, på det den må bibehålla hela . sin friskhet och styrka. Så djupt är detta behof inprägladt i vår natur, att om vi vore allena i hela verlden, skulle vi tala till vinden, till träden, till blommorna, Äfven tankekraften mattas och förslöas genom isolering. Många timmar hade ej förflutit efter Harolds förklaring med Isabella, förrän Harry Burg visste af sin väns lycka och äfven kände det nda hinder, som uppreste sig emot dess fullvordan. På samma gång erfor han äfven att niss Cheerly, Kit Corling och Nancy bodde byn Granstoun, och blef upplyst om sir John 3ellems sätt att göra honom förhatlig i Emnas ögon — ett förhållande, hvartill han, sanska naturligt, återkom efter de första lyckinskningarne. Den bofven! utropade han; den hjertlöse vofven! Icke nöjd med att söka plundra mig vå min förmögenhet, ville han äfven beröfva nig min heder. Hvilken föraktlig stac