Aftonbladet – 4 oktober 1859, sida 3

jfingo befallning vatt låta det brinna. Atskilliga boningshus och handelsbodar plunI drades, och deras egare mördades i samma förstad. Den provisoriska regeringens berättelse anger för hvarje särskilt fall offrets namn och yrke. Här dödades en smed och hans hustru; der genomskötos begge de upplyfta händerna på en bedjande nunna; här spetsades en moder på bajonetten, och hennes dotter begabbades, då hon sökte stämma blodet i modrens sår. I samrna förstad finnes ett benediktinerkloster, hvars invånare man visste eller misstänkte gynna folkets sak eller icke vara tillräckligt verksamma i motsatt syftning. Klostret plundrades, hvar enda möbel sönderslogs, arkiverna skingrades, och en dyrbar boksamling förstördes helt och hållet. Flera munkar dödades, och abbotens kors och ordenskedja rycktes af hans hals. Nu följde anfallet mot vallarne. Under nära tre timmars tid höllo omkring 500 borgare de angripande stången, men striden var för olika. Det fattades ammunition, och icke ens förtviflan kunde sätta femhundra man i stånd att afslå ett anfall af 2,200. Magistratens sekreterare, Giuseppe Porta, blef då utskickad, svängande ett hvitt skynke öfver sitt hufvud och öfverförande budskapet att stader gaf sig. Men han blef skjuten med parlamentärflaggan i handen, innan han hunnit många alnar från stadsporten. Hans kläder rycktes af honom, hans kropp stympades genom obehöfliga bajonettstyng, och liket iåg vid vägen under de följande tjugofyra timmarne. Detta var ett passande förespel för de grymheter, som om aftonen utöfvades i den olyckliga staden. Juntans medlemmar förklara i sin offentliggjorda berättelse, att de ej försökt meddela en fullständig berättelse om alla de med kallt blod begångna morden samt om andra, mera obeskrifiiga väldsbragder, som utöfvades af de tygellösa trupperna. Men redan den lJåsga lista, de anfört, är för motbjudande i siit enformiga upprepande af barbariska grymheter, för att återgifvas i dessa spalter. En flicka, som halft vansinnig flyktar undan skådespelet af sin moders mord, förföljes och släpas tillbaka af tvenne officerare, som tvinga henne att förse dem med mat, medan hennes mors blödande lik ligger vid hennes sida. En skräddares hus, der sex eller sju flickor arbetade, och der det ej fanns en enda man, uppbröts, och under det att de skälfvande flickorna knäföllo och erbjödo de få penningar och smycken de hade, sköts det två gånger på dem, och en dödades, en sårades svårt. I en adlig familjs hus fyllde soldaterna många vagnar med byte, som de körde till gensdarmernas kasern. Sjelfva hospitalet skonades ej. Mer än femtio skott afskötos på vinst och förlust bland sängarne, medan de sjuka försökte rädda sig genom att krypa under dem. En krympling, som tiggde vid ett gatuhörn, och en stackars fåne, som beskådade uppträdet, mördades. I stadens första hotell gick värden — en man, som aldrig på något sätt lagt sig i politiken — ned i sin port, för att förklara, att hans hotell endast innehölle personer, som voro stadda på genomresa, hvilka icke kunde ha någonting att skaffa med upproret i staden. Han blef ihjälskjuten på sin porttröskel, hans hus plundrades från vinden till källaren, och en amerikansk familj, som tillfälligtvis befann sig der, s:app med knapp nöd undan med lifvet, derigenom att den tillbragte natten gömd i ett slags skåp. Alla dess tillhörigheter plundrades eller förstördes. Denna familj undkom från den lifdömda staden till Florenz, och dess berättelse var ett af de första vittnesbörd, man hade om de närmare detaljerna vid plundringen. Denna familjs fruntimmer fördes med förbundna ögon ut ur stai. den, på det de skulle befrias från den ohyggliga syn, som eljest skulle ha mött dem under vandringen på gatorna. Och ändock hade en af dem, en person i framskriden ålder, lidit så mycket af den nervskakning hon utstått, att många dagar förflöto, innan hon återkom till sitt förra sinnestiilstånd. Allestädes i staden blefvo sårade män ånyo genomborrade med bajonettstyng, många oskyldiga och värnlösa personer, flera gamla gubbar och en mängd qvinnor mördades, så att många flera lif förspildes under plundringen än under striden. Andra fasansvärda dåd och hemliga förbrytelser vilja vi med tystnad förbigå; ty det är bättre att begrafva dem i glömska, på det att ej deras bekantgörande skall bli ett ökadt qval för offren. Dessa scener fortforo oafbrutet i många timmar; ännu då natten inbröt, såg man förfärade skaror tigga de trötta bödlarne om nåd, medan det är bevisadt, att oflicerare hördes uppmana dem till deras illgerningar genom ropet: mörda dem, mörda dem ! Ändtligen upphörde slagtandet; soldaterne begåfvo sig till de för dem iordningställda kasernerna, och staden inbillade sig, att hemsökelsen var öfverstånden. Men flera mord och nya plundringar förötvades följande dagen. De påfliga trupperna sofvo på sina skändliga bedrifter och uppstodo uthvilade, för att börja på nytt. Och då detta var skedt, fick staden, som blifvit ställd under militärkommando, befallning att iliuminera till bevis på glädje och tacksamhet, och öfverbefälhafvaren lät antyda för invånarne, att om illuminationen icke blefve storartad, kunde han ej svara för hvad truppernas förbittring kunde leda till. Det är att hoppas — och kan väl svårligen betviflas — att följderna af de missgernipgar, som begingos i Perugia den 20 och 21 Juni af det romerska hefvet, skola bli större och a