Aftonbladet – 1 oktober 1859, sida 3

m. Här är en hastig utflygt på litteraturens och den sköna konstens historiska fält, vid hvilken rec. vill higot uppehålla sig: Hvad som af br Pettersson i etta afseende meddelas bör för den större tllmänheten kunna vara ungefärligen tillräckligt, för tsatt att det är tillförlitligt, och i allmänhet tvifla vi icke derpå, så vidt utgifvarens begagnade källor äro tilllitliga. Hvilka essa äro, får man genom honom känna; men de äro dock hågörlunda allmänna ynas hafva varit L. Högmarceks beskrifbing öfjen gamla svenska psalmboken, P. Wieselgrens ses sköna literatar, den nyss anförda Nofstedtpsalmboken, några yngre svenska psalmförfattatryckta arbeten, Heffners och Ablströms k-ralböcker samt messor, och anteckningar åf P. Frigel uti kosgl. musikaliska akademiens exemplar af Haffnerska koralboken, äfvensom ett och annat tyskt arbete, t. ex. Kochs Geschichte des Kirehenlieds und Kirchengesangs, von Tuchers Schatz des evang. Kirchengesangs och någon så kallad Berliner-Liederschatz. Att dessa källor icke med strängare pröfning begagnats, måste erkännås, emedan man hos br Pettersson fär läsa ett och annat om M. Luther, Cornelius Becker, Laur. Petri, Laur. Jonge, Erik XIV m. f., som icke låter försvara sig. Utgifvaren af Svensk psalmhistoria, kömmibister Beckman, här visserligen på omslaget till 5:te och 6:te häftena af detta arbete anklagat hr Pettersson, att ur de före 6 utgifna fyra häftena hafva, såsom sin rätt förade egendom, tillegnat sig så mycket som pasade i häps stycke, och att derigenom har inträffat, att hans redogörelse för 81 psalmer, vid hvilka han hade förråd hös psalmhistoriens utgifvare; i det närmaste är tillförlitlig, men deremot för alla de öfrize är ungefärligen lika felaktig, som allt hvad vii denna väg redan bafva; hvarjemte han i afseende på dessa icke förmått rätt framställa en och annan under samtal med den förre uppsnappad underrättelse. Men såsom grund för sådan hård anklagelse finnes oi denna hr Petterssons psalnboks-upplaga icke ett enda erkännände, ätt psalmhistorien bar varit en ibländ havs källor, ehuru vid anställd jemförelse förhållandet dock tydligen visar sig hafva arit sådant. Denna tvist, som må afgöras huru m helst emellan de begge författarne, söker hr Pettersson slita på det sätt, att han uti sin psalmboksupplaga ö:r 3, s. V, visserligen icke bestämdt förnekar sig hafva tagit från Beckman; men deremot ifrån andra åtskilligt, i afseende på melodierna och biografierna öfver psalmförfattarne, hvarom denne icke skall hafva lemnat några eller närmäre understtelser; och derjemte åberopar han såsom bevis på a sjelfständighet i afseende på litterär-historisk forskning, att Beckman vid fortsättningen af sitt arbete ett år efter utgifvandet af hans, meddelar alla af honom införda rättelse, såmt synes vilja förutsäga, att Beckman också framdeles såsom riktiga upptager de nya af honom lemnaåde upplysningar rörande flera psalmer, hvarigenom hr Pettersson vill låta förstå, att det är hr Beckman som ifrån honom gör lån, ehuru denöe påstått motsatsen, Såsom redan har yttrats, öfverlemnar recensenten denna tvist åt de begge författ rhe sjelfva. Att vår nuvarande melodi till n:r 106 ej till ursprunget är svensk, såsom det s. 647 bar blifvit uppgifvet, anmärkes i rättelser, hvärest den särdeles oväntade underrättelsen meddelås, att den i köngl. biblioteket i Stockholm finnes i kondskrift med neumer (gamla nottecken) och härstammar kanske från tider före år 1000, om den icke är äldre; hvilken underrättelse dock återigen ändras uti n:r 3, hvarest med citationstecken efter Heffner anföres, att den förekommer endast i svenska koralböcker: Melodieå till n:r 98, som med tveksamhet tillägges Vint. Smuck s. 646, 716, säkes likväl i n:r 3. s. 579. vanligen tillskrifvas J. Schop, Hvilken uppgift Beckman ock bestyrkt med vittnesbörd af författaren till orden; dock vill Pettersson, på intyg af en dr Faisst(?), antaga Nic. Hasse såsom kompositör. Motsägelser af sådan, stundom något mera: skärande, beskaffenhet saknas icke, såsom då psalmen n:r 252, s. 660, angifves vara författad år 1657 (skriffel?), ehuru dess författare, Gellert, s. 691 antecknas såsom född 1715; Vid n:r 121 har Lutber fått en honom icke tillkommande förtjenst, så ock möjligtvis Wallin; hvaremot det icke rätt rimmar sig, att W. Dachstein, som B. 649 anses. för psalmens författare, och som lefde vid Lutbers tid, s. 685 ännu fortfarande uppgifyes år 1631 hafva varit kyrkoherde i Magdeburg. -Atskilliga andra ungefärligen enahanda erinringar kunde viserligen göras vid de följande ps. men recens. vill icke: dermed vidare fortfara, emedan han känner, att få delar af litteraturhistorien äro i vårt land så föga tillförlitligt utredda som hymnologien. Om herr Petttrssön med mera sträng kritik vill vidare arbeta i defnå väg, så saknas icke anledning att äfven ifrån honom emotse mera fullhaltiga literära produkter. Uti n:o 3 har herr P. för den fullständigt meddelade psalmtexten lemnat fyrstämmig koral med vanlig notskrift. Uti tvenne väsentliga afseenden skiljer sig hans koralsång ifrån den HeftnersKa; flera melodier hafva gifvits i annan, lägre och för rösterna mera lämplig tonhöjd, och der, hvarest texten och ämnet så fordrat, har den af Heffner ur koralboken utdömda trippeltakten blifvit använd, hvilka föråndriogar recens. gillar. En och annan anvisning på mera tjenliga melodier för ps. än de af Heffner eller af k: Musikaliska akademien i dess meloditabell upptagne har i allmänhet goda skäl för sig. Att under hvarje koral har blifvit lagd en ste. ur den ps, till hvilken melodien ursprungligen hört, kan recens. deremot icke gilla, såsom öfverflödigt, då en kort hänvishing i detta afseende synes hafva bort vara tillfyllestgörande, och såsom misshushållning med papper och tryck, dä samma str. än en gäng måste på sitt ställe förekomma. Det afsedda ändamålet förfelas, då ej alltid ord ur första str., hvarmed källan för en koral allmänt. betecknas, utan ofta ur någon af de andre, om anses mera bekante, på detta sätt anbringas. I strid med denna ordning för koralernas meddelande, allt efter som de af.behofvet påkallas, finner man mången gång för en föregående ps. hänvisning till koralen för en följande, ehuru denna icke alltid är koralens urtext, t. ex: vid n:o 6, 13, 15 . fl.; planlösket i detta som i åtskilliga andra förkållanden ligger hr P. ostridigt till last. Vid en ny vppl. kan dock åtskilligt lätt afhjelpas. De få underrättelser, som i afseende på melodiernas ålder och härkömst m. m. s. 576 och följ. förekomma, hade man väntat sig vid melodiernas urtexter, hvilket dock icke är förhållandet. Heffners auktoritet för koralernas ursprung har hos utgifvaren gällt mera än skäligt varit. Beträffande srifoch tryckfel kan för n:o 3 icke lemnas lika rdelaktigt vittnesbörd som förn:o 2. Sid. 591 och följ. ha många rättelser och unmärkningar, men -flera kunde ännu vara att göra. Herr P:ns. språk har stundom mindre lyckliga egenheter, t. ex. i förord, s. 1V, öfverst hela satsen: så hafva Mm. m. som är en synerligt invecklad periodbyggnad, och hvars slutord icke kunna ens såsom bjelplig Svenska erkännas: att harmonien på åtskilliga ställen försökts (!) ömläggas. ecens:ns totalomdöme om hörr Pettersson såsöm författare samt forskare på litteraturhistoriens område och såsom -koralsångar blifver, att han vid dessa nu anmälda trenne: arbeten bar förfarit med allt för stör brådska och med ringa kritik; men att han sock förrådt anlag, hvaraf för framtiden kan vara tiskilligt att hoppas. Jan.