Aftonbladet – 28 september 1859, sida 3

varit högst obetydlig, ökades efter hand, så att yrsel stundom infann sig. Under dessc anfall fortfor han att gifva order och tilltalc sin armå, liksom han hade varit i spetsen fö den på slagfältet. De, som omgåfvo honom. blefvo oroliga och påyrkade nödvändigheter af att tillkalla någon mera läkare, men de ville ej doktor Sanchez lyssna till: Han var väl bekant med El Tios konstitution: det betydde ingenting — han hade väntat det. Sådant var tillståndet, då Lilini och hans vänner ankommo till Durango. Ehuru underrättade om att konungen var hos generalen, om hvars tillfrisknande många nu i hemlighet började misströsta, ställde de genast sina steg till den sjukes boning. Don Carlos satt bredvid bädden, och läkaren var ifrigt sysselsatt med att tillreda en dryck, som han försäkrade hans majestät skulle döfva den olidliga smärta, öfver hvilken den sjuke beklagade sig. Värdigas förlåta mig, sire,, sade grefven så han inträdde, denna skenbara brist på vördnad, att utan tillåtelse intränga i er närvaro, men en engelsk läkare har kommit till lägret. I det bopp att hans skickligbet må vara af nylta för den, som med skäl är er så dyrbar, hafva vi fört honom med oss.n En stråle af hopp lifvade konungens bleka och oroliga ansigte. Med den oförställda ärlighet, som pryder en krigare, hade Zumalacarregui sagt honom hvilket stort misstag han begå t, då han icke genast verkställt sin marsch på hufvudstaden, och. bönfallit, att, såvida ett dylikt tillfälle någonsin åter s! erbjuda sig, ban ej måtte -försumma det — ctt råd, som likt de flesta sådana kom för sent. Sanchez hörde ej förr orden engelsk lä-. kare, än han öförmärkt smög sig ur rummet, och några få minuter sednare sågs han. på en snabb häst rida utför stadens förnämsta