Aftonbladet – 28 september 1859, sida 3

omordentlug makt och myndighet, RYSSLAND. Senats-Zeitung offentliggör flera kejserlig ukaser, genom hvilka förordnas, att al kreditinrättningarne skola koncentreras ui der finansministeren, samt att femprocen bank-billets skola utgifvas i utbyte mot den som nu cirkulera. Den årliga dragninge kommer att börja 1861 och skall fortgå i 3 år. Vidare innehålla ukaserna stadgande la eren Opjet ee-I rörande militärtjensten. Tjensten vid land 8 )armen har blifvit bestämd till 15 och vid me t rinen till 14 år. TURKIET. Underrättelser från Konstantinopel af de 17 dennes förmäla alls intet om det förut be rättade mordförsöket mot sultanen. Derwisch-pascha hade blifvit utnämnd til sändebud i Petersburg och Riza bey till sän debud i Teheran, Tvenne ångfregatter hade fört trupper til ön Creta. Turkiske konsuln i Antwerpen hade erhålli tillstånd att anlägga en jernbana från Varns till Rustschuk. Tvenne sjukdomsfall af pest i Beirut hade föranledt stränga försigtighetsmått mot pest smittans vidare kringspridande, AMERIKA. Förenta Staternas regering har låtit taga ön San Juan i besittning samt der inrättat en militärstation. Genom en af den militäriska styrkans befälhafvare utfärdad proklamation förklaras ön lyda under Förenta Staternas område, och att följaktligen dessa staters lagar skola vara derstädes gällande. Detta officiella tillkännagifvande ignorerar 1846 års gränsfördrag med England samt underkänner befogenheten af den gränsregleringskommission, som blifvit tillsatt för att bestämma gränsen mellan de britiska besittningarne och amerikanska unionens område. Icke desto mindre ullkännagåfvo de engelska myndigheterna på ön sin afsigt att undvika all konflikt och föreslogo att gemensamt militäriskt besätta ön, tilldess instruktion. r hunnit ingå från båda regeringarne, hvilket förslag dock af amerikanarne förkastades, KINA. Amiral Hopes officiella rapport till amiralitetssekreteraren om det på Peiho lidna nederlaget är dåterad den 5 Juli ombord på Chesapeake i viken vid Petscheli och lyder sålunda : Min herre! Jag ber er tnderrätta amiralitetets lordkommissarier, att jag den 17 förra månaden ankom till ön Schalui-tien i viken vid Petscheli, der eskadern, enligt min redan afgifna rapport, skulle samlas, och att jag följande dagen begaf mig till Peihos mynning i afsigt att underrätta lokalmyndigheterna om ankomsten af H. M:ts utomordentliga sändebud, hr Fredrik Bruce, så väl som om den kejserlige franske ministern hr de Bourboulons svar, samt för att undersöka flodbefästningarnes närvarande tillstånd. Dessa tycktes hufvudsakligen bestå i, att de i fjol förstörda verken blifvit i bättre form återuppförda. De voro af jord och förstärkta med nya grafvar och förhuggningar, äfvensom med ett ökadt antal pallisader. Blott få kanoner syntes, men en betydlig mängd skottgluggår voro betäckta med mattor, uppenbarligen i afsigt att dölja andra. En officer, som jag sände till stranden för att sätta sig i förbindelse med myndigheterna, anträffade vaktposter, som syntes tillhöra landtbefolkningen, hvilka hindrade honom att gå i land och sade honom, att närmare ön i Fientsin skulle han icke träffa någon öfverhetsperson. Då han meddelade dem min önskan, att hindren i floden måtte undanrödjas, så att sändebuden kunde komma i tillfälle att begifva sig till Tientsin, så gaf man det löfte, att man skulle börja dermed under loppet af de nästa 48 timmarne. Följande dagen gick jag med hela eskadern till ankarplatsen vid flodens mynning och förlade kanonbåtarne inom afstängningen. Då jag den 20 Juni hade undersökt inloppet och funnit, att intet blifvit gjordt för att undanrödja de omtalta hindren, skref jag till Pantaien i Tientsin ett bref, hvari jag underrättade honom om afsigten med min närvaro och anmodade honom att lemna mig fri och obehindrad landning. Derpå följde efter två dagars förlopp ett undvikande svar. Den 21 Juni fick jag ett bref från hr Bruce, hvari jag underrättades, att hr de Bourboulon och han sjelf kommit till den åsigt, att det vore bäst att öfverlemna saken åt mig. I denna skrifvelse anmodales jag att vidtaga alla mått och steg, som kunde inses ändamålsenliga att undanrödja hindren i flolen och derigenom göra det möjligt för sändebuden utt genast begifva sig till Tientsin. Till följd deraf inderrättade jag Tantaien, att, då ministrarne ancommit och hindren iflodens mynning ännu voro Ivar, så skulle jag undanrödja dem och inödfall besagna våld. Ansvaret för följderna komme att falla vå dem, som möjligen ville göra motstånd. På detta neddelande följde intet svar; jag lät således den 24 Juni min krigsstyrka segla fram emöt hindren, för utt göra sig färdig till operationerna, och underrätade vederbörande, att om jag icke erhållit tillfredställande svar till klockan 8 på aftonen, så skulle ag sjelf taga mina mått och steg. Samma natt öferskred en afdelning matroser under kapten G. O. Villes anförande en af de på planen utmärkta bonarne eller stängslen och sprängde två andra med rut. Men de sednare fann man ahdra dagen åter ammanfogade. Kapten Willes begagnade tillfället tt undersöka stängslets inre konstruktion och fann, tt det bestod af starka, med hvarandra fast förundna eller sammanfogade bjelkar, som tillsammans tgjorde en icke mindre än 120 fot bred och 3 fot jock trämassa. Fn känönbåt kunde väl hafva gått senom bålverkets öppning, men den starka strömren skulle när som helst hafva gjort genomfarten rycket besvärlig och betänklig. Under dessa omtändigheter återstod uppenbarligen intet annat för nig att göra än att angripa verkens front och derpå srsöka taga dem med storm, i fall det lyckades mig tt tysta deras eld. Morgonen den 25 användes att jra fartygen i position: Starling, James, Plover laggskeppet), Cormoraut, Lee, Kestrel och Bonterer en linie parallel ned sidofästet, och Nimrod akom linien, med sitt artilleri riktadt emot et norra fästet. O,ossum, under befäl af kap n Willes posterades tätt vid pallisaderna, och orester samt Haugthy i reserv bakom linien, den ;rstnämnda med befallning att rycka in på Plovers lats, om denna nödgades framrycka för att underddja Opossum. De till höger liggande fartygen odo under kapten C. T. A. Shadwells befäl, de till nster under kapten N. Vansittart. Den starka VEN. INRE FTIR SSE 2 t STSIEETRIG MENSNTERAE TEE KOR —-— VR hn äh mh mr me rit högst obetydlig, ökades efter hand, såjge t yrsel stundom infann sig. Under dessal si fall fortfor han att gifva order och tilltala dr n armå, liksom han hade varit i spetsen för lil en på slagfältet. De, som omgåfvo honom, nc vY Lv lafun ArAlna nARh KL.