Aftonbladet – 27 september 1859, sida 3

kade talaren ingen förändring; de olyckliga följder, som deraf till en del visat sig, voreicke författningens fel, utan beror på oriktig tillämpning. I afscende på tullagstiftningen kunde talaren icke inlåta sig på ett bedömande af hithörande frågor; det ville han endast säga, att männen af det yrke, som han tillhörer, äro belåtna med den tull, som är och icke ön ska någon högre. Ordföranden hemställde, huruvida det vore lämpligt att nu anställa ett profval, då antalet af de villädesvarande valberättigade, som tillhörde valkretsen, numera icke vore deles betydande, Bokbindaren MWirsell önskade att profval sk ns ällas, hvarl flera instämde. Rådman Weser ansåg önskligt att vid profvalet ingen onödigt måtte bortkasta sin röst på hr Schartau. Talaren hade visserligen intet uppdrag från hr Schartau i detta hänseende; men man hade all an ledning att antaga, att hr Schartau icke vill mottaga riksdagsmannaskapet, om det skulle åt honom uppgas. Att nu särskilt företaga sig att välja på hr Schartau, endast för att lemna honom en upprättelse för det orättvisa bedömande han på sednaste tiden kan ha rönt, skulle endast lända till skada för saken och måhända vålla, att kretsen i verkligheten finge någon riksåagsman, hvilkens qvalifikationer flertalet af valberättigade icke kunde godkänna. Stadsmäklaren Jfolm förklarade, att han numera afstode från att ifrågasätta hr Schartau såsom kandidat. Vid anstäldt profval, i hvilket 36 valmän deltogo, erhöll hr Rinman 23 och hr Arnell il röster. 10