Aftonbladet – 27 september 1859, sida 3

sett, att vid detta sammanträde de valberättigade inom kretsen skulle ega tillfälle all framställa kandidater, äfvensom de, hvilka sjelfmant ville framträda såsom kandidater och uttala sig inför valmännen, skulle kunna göra detta. Valkomiten hade. emeltertid helt naturligt i främsta rummet fästat sin uppmärksamhet vid den person, som näst efter-de båda vid det sednaste valet utsedde haft det största antalet af röster, nemligen grosshandlaren Rinman, och detta så aycket hellre, som han, ehuru fördeladt på lera olika kretsar, haft tillsammans ett större intal röster än någon af de valde och dessutor vore väl känd för valmännen, då han unde trenne föregående riksdagar på ett hedrande sätt fungerat som riksdagsman i borgarståndet, hvarjemte han för närvarande är ledamot af den pågående ståtsrevisionen. Då hr Rinman emellertid icke är bosatt inom valkretsen och sålunda icke sjelfmant kunde vara tillstädes vid detta sammanträde, hade omiten underrättat honom om detsamma och rörfrågat sig, huruvida han vore hugad att emottaga förtroendet att blifva riksdagsman för andra kretsen. Hr Rinman hade derpå lemnat det svar, att han räknade det för en skyldighet att mottaga nämnda förtroende, om det egnades honom, och att han gerna skulle inunnit sig vid detta sammanträde, om han icke derifrån varit förhindrad genom en resa till Tumba, hvilken han i egenskap af statsrevisor måste företaga. Ordföranden hemställde till de närvarande, om de hade någonting att andraga i afseende på denna kandidatur. Rådmannen Weser uttalade sin tacksamhet till valkomiten, som beramat sammankomsten, hvilken lika med dem, som förut egt rum rörande samma angelägenheter, i väsentlig mån kunde bidraga till utvecklingen af allmän anda och politiskt lif. Då komiten framställt en i allo så värdig kandidat och denne förklarat sig mottaga förtroendet, ansåg talaren hvarje uppskof och föranstaltande af ny sammankomst vara obehöfligt. Att kandidaterna uttalade sig inför valmännen vore visserligen både passande och vigtigt, när de för första gången vore ifrågasatta till representantkallet. Deremot vore det icke behöfligt i fråga om en man, hvilken såsom hr Rinman vid flera riksdagar varit representant och utfört detta värf med framgång och heder. Stadsmäklaren Holm anhöll att få fästa uppmärksamheten derpå, att den förestående riksdagen just isynnerhet torde komma att bli vigtig genom de financiella frågor, som vid densamma komma å bane, och att det derföre vore af vigt, att kunna inom representationen påräkna personer med stora och framstående insigter uti det facket. Bland alla de valbara inom hufvudstaden ansåg talaren, attnäppeligen någon funnes, som i det hänseendet kunde mäta sig med Frans Schartau. Utan att på minsta sätt vilja förringa hr Rinmans förtjenster, trodde talaren dock, att man, med specielt afseende på det financiella, borde framför honom till representant utse grosshandlaren Schartau. Kongl. sekret. -Dorchimont ansåg det vara mindre välbetänkt att sålunda förorda hrSchartaus kandidatur, hvilken man väl kunde veta icke ha utsigter för sig inom kretsen, utan endast skulle bidraga till splittring. Ö Husegaren G. F. Andersson hemställde, huruvida ej skäl vore, att man hölle fast vid den principen, att hvar och en, som borde ifrågakomma, skulle uttala sig inför valmännen. Rådman Weser ådagalade att ett sådant uppträdande vore obehöfligt i fråga om hr Rinman, som redan uttalat, att han mottoge kandidaturen, och hvars hela offentliga verksamhet ligger i öppen dag; det är långt lättare och säkrare att bedöma en person efter hans gerningar än efter ett i allmänna ordalag affattadt program. Bokbindaren Wirsell ansåg det böra utrönas, huruvida vid sidan af dem; som nu blifvit nämnda, någon valbar person sjelfmant ville framstå såsom kandidat. Ordföranden framställde med anledning häraf den frågan, huruvida någon af de närvarande önskade ifrågakomma såsom kandidat; hvarefter : Skräddaremästaren Arnell begärde ordet och förklarade, att han, dels till följd deraf att han vid det nyligen skedda valet inom några kretsar erhållit tillsammans ett par tusen röster, dels genom enträgna uppmaningar af några vänner vore föranledd att uppträda såsom kandidat och hoppades, att det under sådana förhållanden icke kunde räknas såsom en förmätenhet. Hr Årnell uppläste derpå följande skriftliga anförande: Då man fordrar af den, som begär ett offentligt förtroende, att hans tänkesätt i allmänna frågor skola vara allmänt kända innan det ifrågavarande förordet honom gifves, så vill jag, som är en hatare af alla slags smygvägar och hvad man kallar falskt spel, och som gjort mig det till en regel, att stå bakom mitt ord och ej svika de löften jag gifvit härmed uttala följande: 1) Beträffande representationsfrågan är min tanka densamma som jag så ofta vid sammanträden som detta varit i tillfälle att uttala, nemligen att det är menniskovärdet, menniskoförståndet och det redliga bemödandet, som bör lemnas tillfälle att göra sig gällande och ej tillbakaträngas af något, som har mera begär att se sin egen fördel till godo än det allmännas. 2) En annan vigtig fråga är om änslagen, och rörande denna allmänna angelägenhet är min tanka afgjord och bestämd, att man snarare bör minska än öka desamma. 3) Hvad angår vår tids lifsfråga, religionsfriheten, så anser jag denna hvarken böra eller kunna tillbakavisas, utan anser jag den tvärtom böra framskrida med sans och urskilning på ett sätt, som egnar och anstår ett fritt folk, som vill undvika det svåraste af alla tvång, samvetstvånget. 4) Rörande tullväsendet synas jemkningar visserligen i många afseenden vara önskvärda; men det värsta onda deruti, nemligen den oerhörda införseln af saker, till en stor del för vårt land snart sagdt obehöfliga, har utan tvifvel det goda med sig att det bestraffar sig sjelft, kanske snart nog, och då fram.tvingas en fördämning mot den ström af klingande mynt, som länge nog utflödat från fosterlandet. 5) Angående vårt bankväsende, en fråga för hvar och en af synnerlig vigt, synes det för närvarande ej vara mycket att glädja sig öfver; jag måste dock erkänna mig i denna fråga vara något främmande, men jag lofvar ärligt att sätta mig in i densamma och biträda den n-ening, som är för riket gagneligast; och jag anser mig pligtig förklara, det jag kommer att tillhöra den sidan af representationen, som under flera föregående riksdagar, fastän utan påföljd, satt sig emot användandet af bankovinsten. Det är nemligen tydligt att om banken den ena riksdagen efter den andra beröfyvas sin vinst, så sättes den med detsamma ur stånd att öka sin metalliska fond och blir med detsamma oförmögen att, då en kris inträffar sådan som den närvarande, och som på långt när icke är öfverstånden, uthärda de påkänningar, som komma alt göras. Hr Årnell tillade derefter, att hvad tryckfriheten anginge, så ansåge han densamma så dyrbar och omistlig, att den icke finge rubbas, äfven om hvarannan press blefve en skandalpress. Kammakaren Sökuldheis anhöll att till hr Årnell få ställa ett var frågor: 1:0 huruvida hr Årnoll an Vt MN vt KV PR SRA FR fr Mr KK Jr JB Jr PRO — BR KV LFRRR KR KRA rn