Aftonbladet – 26 september 1859, sida 2

sta herre, att ni låtit de berättelser, som jag är ledsen att behöfva säga hafva stått i de engelska tiäningarne, och hvilka gjort oss så mycket obehag — att, säger jag, ni låtit dem missleda er. Valdes är en helt annan person än Rodil — det är ingen tvekan, ingen svagbet hos honom. Rebellernas sak är nära sitt slut; det bästa bevis jag kan gifva er derpå, år generalens vägran att skilja sig från kreditivet utan att först få reversen. Den är ju lika god:som en af Englands bankonoter. Hade det förhållit sig på annat sätt, tilade han, så skulle minsann inga svårigheter hafva uppstått; då skulle han bafva varit lycklig att få afsluta affären på hvilka vilkor som helst.s Med dessa och dylika argumenter lyckades den listige spanioren slutligen öfvertala kassören att företaga resan till christinos hufvudqvarter, för att, som han sade, med sina egna ögon se hur sakerna stodo, och derefter fatta sitt omdöme. Aftonen innan hans afresa skickades en kurir till kapten Helsman, för att underrätta denne om hans ankomst. Att kaptenen fanns i christinos läger hade omsorgsfullt blifvit doldt för de resande, och hade zigenaren Jack vetat det, så är det troligt att ett vida verksammare medel än vänliga ord skulle fordrats för att förmå honom vara sin förträfflige vän, mr Bight, följaktig på färden till lägret — ett företag, som var förenadt med vida större fara än någondera af dem föreställde sig. Om vi anklagade hufvudmannen för. huset Marsanna såsom bedragare, så skulle vi hafva gifvit läsaren en alltför svag föreställning om bans låga uppförande. Han hade ljugit — uppenbart ljugit, för att göra sin örade korrespondent i London och hans agent kaptenen ill viljes. På det att våra läsare må fattå de fiendtliga partiernas ställning, måste vi nu tega