Aftonbladet – 26 september 1859, sida 2

3 HB NS JE EA TN SVA OR 40 DOCPL Den nya ryska tryckfriheten. Det måste erkännas, att likasom i vår tid de yttre kommunikationsanstalterna utvecklat) sig med en hastighet och en omfattning, hvarom våra fäder aldrig förmått göra sig: ens det ringaste begrepp, så ock de inre förbindelserna nationerna -emellan vunnit ett lif: och en styrka, som, i fall ej oförutsedda politiska orkaner mellankomma, synas egnade att i en-icke aflägsen fraratid ge verldenen ny, i flera afseenden förändrad gestalt. Hrj! Rydqvist gaf oss för några år sedan en liten . ganska intressant historik öfver de yttre kom-lmunikationerna; sedan dess har emellertid äfven på detta område allt gått framåt med förvånande hastighet, dock ingalunda jemför: lig med den, som uppenbarat sig inom den krets, der de andliga krafterna röra sig med en verksamhet, som nu knappt tyckes behöfva årtionden för att frambringa saker, hvartill för dem fordrades seklers arbete. Vi ha oss ej bekant, huruvida nämnde skriftställare eller : någon annan är betänkt på att skrifva historien om vår tids inre rörelser; men i afvaktan häruppå vilja vi fästa uppmärksamheten på en af de företeelser; som märkligast vittna om den storartade utvecklingsprocess vi här. antydt; den grad af frihet nemligen, som nyligen blifvit ryska pressen medgifven. Tryckfrihet i Ryssland! Czarvälde och fri diskussion! hvilka sinsemellan motsägande, med hvarandra motsägande begrepp! Hvemj hade väl kunnat ana, att i denna ofantliga massa, hvars majoritet utgöres af slafvar, och hvarest under århundraden den här och der anbragta fernissan af en yttre förfining illa förmått dölja den allmänt utbredda råheten, någonsin ett såningsämne, en rörelsekraft af den mest civiliserande art skulle kunna inledas, och att sådant skulle åstadkommas, icke på revolutionär väg, utan genom regeringens initiativ. Detta har emellertid nu inträffat; och Rysslands nuvarande beherrskare kan i sjelfva verket, hänvisande på lifegenskapens -upphäfvande och på lossandet af vissa bland de band, som fjettrat tryckfriheten, med billig stolthet om sitt stora rike säga — likasom fordom Galileo om vår jord — e pur si muove! Såsom en bland de kontraster, dem historien ej sällan har att uppvisa, må anmärkas, huru ifrågavarande åtgärd från den ryske sjelfherrskarens sida vidtogs samtidigt med den förklaring, som i Frankrike afgafs af revolutionens arfvinge och pnationens utvalde, att han nemligen ingalunda hyste någon afsigt att, som man fåviskt inbillade sig, lossa på det der af honom sjelf pålagda trycktvång. å Det är bekant, att ryska tidningar alltid varit underkastade en tryckningen föregående censur, och denna qvarstår ännu äfven efter lagarnes modifikation i en mera liberal riktning. Detta förhållande har haft den naturliga följd, att man i utlandet allmänt ansett pressens opinioner ej vara annat än ett uttryck af regeringens egna. I ändamål attsöka skingra denna föreställning har i den officiella tidningen Journal de S:t Petersbourg nyligen varit införd en artikel, afsedd att redogöra för det förhållande, som för närvarande eger rum emellan regeringen och pressen. I artikeln förnekas bestämdt riktigheten af ofvannämnde i utlandet gjorda antagande, och förklaras, att ryska regeringen, då den frigaf pressen, uttryckligen afsåg att i en viss mån frigöra sig från sin egen ansvarighet. Den erkänner sig visserligen ännu utöfva en uppsigt, men endast och allenast i moralitetens, religionens och ordningens intresse. Detta slags åliggande kan den icke afsäga sig, men med detta undantag ega ryska tidningar numera fribet att offentliggöra hvad helst de behaga, och deras opinioner måste derföre betraktas såsom varande utgifvarnes egna, icke såsom regeringens. Sedan ofvanuppräknade vilkor blifvit uppfyllda, fråga censorerna ej efter någonting annat. Allt öfrigt är tidningens ensak, för hvilket den har att ansvara på vanligt sätt inför sina prenumeranter och inför publiken. Huru vigten och betydelsen af denna öfverraskande åtgärd uppfattats i tryckfrihetens egentliga hemland, finner man i en bland Times sednaste artiklar, der han efter att ha erkänt diskussionens frihet i Ryssland för närvarande verkligen vara så stor som man haft skäl att vänta, framställer åtskilliga anmärkningar emot det preventiva uppsigtsystemet i avledning af förklaringen i Journal de S:t Peersbourg. Och då dessa anmärkningar tillika beröra den vigtiga och mycket omtvistade punkten angående kontrollen öfver pressens moralitet, så vilja vi bär ordagrannt meddela denna del af artikeln. Det eger sin fullkomliga riktighet, som ryska regeringen antager, att pressen bör hindras från att kränka de grundsatser, hvilka utgöra föremål för allmän vördnad; men det är lika sannt, att inom ett väl ordnadt samhälle de för detta ändamål nödiga inskränkningar böra göras af opinionen sjelf. Här i England hafva vi äfven lagar, som kontrollera pressens verksamhet; men i praxis har man funnit, att dessa lagar kunna lemnas otillämpade, och att det enda sanna korrektivet ligger i allmänhetens eget sunda omdöme. Aktioner emot en tidning för upproriskhet, hädelse eller någon af de förbrytelser, som det ryska censorsystemet är afsedt att förekomma, är något exempellöst bland oss, och på det bästa skäl i verlden. Folketsstämma är nemligen här vida starkare än generaladvokatens, och den talar i hans ställe. En tidning, som förbröte sig emot allmän anständighet, skulle icke öfverlefva en dylik för-! st EAA NEN RESO AR RARE EA EN AE sta herre, att ni låtit de berättelser, som jag