Aftonbladet – 24 september 1859, sida 2

iro i åtnjutande, eller att icke penningens öfvervägande inflytande vid representantvalen ir en återgång från det framsteg grundlagen tillåtit, då den möjliggjort en rättvisare förlelving mellan mer arne af det politiska inflytandet? Pästår Positidningen icke detta, lärer hon icke heller kunna neka, att man med godt samvete kan kalla dem för reaktionära, som kämpat för återgång i en eller flera af ofvan antydda riktningar. hvilket just råkar vara händelsen med de: ofvan uppräknade bland minoritetens kandidater. Till slut ett ord i allmänhet om Posttidningens välvilliga föreställningar med afseende på vår publicistiska verksamhet. Vi våga tro, att det vore ganska välbetänkt, om vår värde medbroder, innan han härnäst inlåter sig på detta kapitel, gjorde sig något litet reda för olikheten i den ställning, hyvari han befinner sig, och den.vi intaga. Vi äro å vår sida öfvertygade att Posttidningens nuvarande redaktion är på det hela. taget vän af fribet och framåtskridande; men: vi ha likväl aldrig fordrat, att nämnde tidning skall så i spetsen för den störmkolonn, som rycker an mot. det gamla förmultnade, som. bör undanrödjas; vibegära icke att denna tidning skall ställa de maktegande till rätta inför den allmänna meningens domstol för hvarje deras misstag eller snedsprång. ! Men det vore väl om Posttidningen å sin sida behagade komma ihåg, att ett beställsamt öfverskylande, ett förtröstansfullt afvaktande, ett försigs tigt undfallände icke anstår dem, hvilkas uppgift och åliggande det är att påpeka misstag och missbruk, påyrka förbättringar och framåtskridande, samt att vid allt detta oförstäldt och utan alla andra konsiderationer, än dem lag och samvete pålägga, uttala Sin egen öfvertygelse och gifva uttryck åt den upplysta meningen i landet. Det länder till nationens, till regeringens och till. pressens gemensamnMa ära, att här i landet blifvit åvägabragta ganska många reformer, för hvilka pressen först fått länge och ihärdigt arbeta. Men icke må man föreställa. sig, att dessa framsteg skulle ha blifvit gjorda och att ännu andra kunde väntas efterhand följa, om den sjelfständiga pressen hade låtit förleda sig att öfvertaga den: odmodigt mesiga väntareoch öfverskylare-rol, som Posttidningen synes benägen att vilja tilldela Aftonbladet. Må hvar och en -öfverväga sin ställning och efter bästa öfvertygelse sträfva för hvad han inser sig på densamma böra och kunna uträtta; må tidningarne, hvar och en från sin ståndpunkt, skärskåda och diskutera saker och personer, men må de ändtligen upphöra att uttrötta allmänbeten och hvaravdra med ett ofruktbart käbbel om huru den ene eller den andre fattar sin uppgift.