Aftonbladet – 24 september 1859, sida 2

så stor olycka? frågade hans gäst helt lugnt, i det han tog upp det magiska kortet ur fickan utan att köpmannen ännu blef det varse. Åh, senhor, en förfärlig olyckal utropade spanioren; tänk hvilken bedröflig reaktion, för att ej säga något om förlusten af vår mödosamt förvärfvade fribet och störtandet ai de institutioner, som i sinom tid skola göra detta olyckliga land till ett annat England. både hvad handel och statsskick beträffar. Ni förvånar mig verkligen, sir, efter de åsigter jag haft nöjet att höra er yttra, och jag får uppriktigt förklara det vara min pligt att — att — Talaren tystnade tvärt — hans blick hade fallit på kortet som gästen lekte med och rullade mellan fingrarne. Hvad var det ni sade att er pligt tvingar er till? frågade doktorn. Jo, att medgifva, det ni är en förträfflig skådespelare, svarade rojalisten, ty en sådan var han egentligen; ni har verkligen bedragit äfven mig. Rädd att hafva blottställt sig för mycket, bad han om tillåtelse att få se på kortet, hvilket äfven blef honom medgifvet. Jaså, sade han leende, ni är den man, rörande hvilkens bemötande jag erbållit särskilda instruktioner. Lyckligtvis är er resa till armån nu förenad med vida mindre svårigheter än den skulle hafva varit för en månad sedan., Och Valdes? Bah, en lika skrytsam odugling, som hans företrädare, Rodil Och alla hans segrar?, Osanna rapporter, för att hindra fonderna att falla . Jag tänkte just det! utropade doktorn; men nu till anledningen för mitt besök. Det är nödvändigt att jag kommer till armån med så liten tidsutdrägt som möjligt, Jag