Aftonbladet – 24 september 1859, sida 2

ut Aftonbladet identifierar sig med korresponlentenn 0. 8. V. Om Posttidningens redaktion, sedan dess villiga. förtrytelse deröfver, att man i N cke egnar bladet den ringaste uppmär jet, numera tilläfventyrs hunnit nägot läg ig, skulle vilja försöka att i en något lugnae stämning ånyo genomläsa vår tisdagsartiel, skulle hon kunna öfvertyga sig om ut kvartenda ett af hennes ofvannämnda påtåenden är fullkomligt ogrundadt (för att besagna det allra lindrigaste uttryck). Vi äro å vana att hysa aktning för denna vår kollesas sanningskärlek, att vi till och med vänta ut finna misstagen öppet erkända. Vid en örnyad genomläsning. af vår artikel lärer Posttidningens redaktion nemligen icke kunna indgå att finna, det samtliga korrespondensutdragen meddelades endast. och : allenast för utt visa, att de flesta korrespondenter härifrån oetraktat vålrörelsen från en alldeles motsat synpunkt emot den, ur hvilken en brefskrifvare till Morgenbladet sett densamma. Det ir sanut, att vi icke reserverade oss mot nåsot i korrespondenserna förekommande utryck; men orsaken dertill är heltenkelt den, utt då vår artikel var helt och hållet recfererande och vi icke instämde uti de delar vi möjligen gillade, behöfde vi icke heller reservera oss mot åsigter, dem vi icke delade, och vi gjorde det också lika litet mot antydningen att Posttidningen var reaktionär, som t. ex. mot påståendet, att hr Schartau under mer än 20 år med stor talang kämpat för frisinnade grundsatser,. Vår värde medbroder borde kunna inse, att vi känna härvarande förhållanden alltför väl för att instämma bvarken i det ena eller andra af dessa yttranden. us e Hänförd af sin föreläsareifver, har vår medbroder likväl icke nöjt sig med attnagelfara yttrandena uti det af oss återgifna brefutdraget. utan han vill äfven gifva oss en liten lexa med afseende på den ställning vi intaga till regeringen, det sätt hvarpå vi föra den liberala sakens talan 0. 8.v. Det gårt, ex. vår fromsinta vän djupt till sinnes, att vi tillskrifva regeringen frihetsfiendtliga afsigter.. Posttidningen får likväl ursäkta, att: vi ännu alltjemt, oaktadt de reformer i ekonomisk lagstiftning, hvilka at regeringen bifallas, nödgas påstå, att så snart fråga blir om det politiska området, vår nuvarande regering i flera fall visat sig motståndare I, till en utvidgad folkfrihet. Debuterade icke den nya-regimen med de mest ihärdiga försök att förhindra det frihetsfrö, som oförvarandes råkat slinka med i 14:åe S riksdagordningen, från att gro och bära frukt? Full följdes icke dessa försök ända derhän, att till och med många, som i afseende på sjelfva saken delade regeringens åsigt, nödgats beklaga de för hennes anseende menliga afsteg från konseqvens och opartiskhet, hvilka hon tillät sig för att bereda: framgång åt de sträfvanden hon gynnade? Har icke samma regering i afseende på undervisningsväsendet baft sig angeläget att bibehålla orubbadt prelaturens hämmande inflytande? Qvarsitta icke uti denna regering ännu flera ledamöter, som för några år tillbaka veltogo i det af ständerna och nationen med en så exempellös enhällighet fördömda försöket att borttaga den förnämsta garantien för vår förnämsta och mest verkliga frihet:, tryckfriheten. Vi tro sannerligen — äfven med fara att göra Posttidningen riktigt ledsen — att det är både nyttigt och mnödigt, att man i afseende på en sådan regering är på sin vakt — något som för öfrigt aldrig skadar, äfven med den bästa styrelse. Bereder man sig icke äfven under freden på en oförutsedd öfverrumpling? På samma sätta bjuder klokheten ett folk, äfven om det hyser de bästa tankar om sin styrelses afsigter, att städse vara på sin vakt mot den dock alltid qvarstående möjligheten af maktmissbruk och olagligheter. RN oe LA -— 2 UNTER CK A LU ma a BTR Äfven med afseende på minoritetens riksdagsmannakandidater förmenas Aftonbladet ha tillåtit sig denigrationer,, då vi framställt några af dem såsom reaktionärer. Eler kan väl — utbrister : Posttidningen — en samvetsgrann granskning af deras handlingssätt såsom offentliga män leda till slutsatsen att de hysa reaktionära åsigter ?n Lyckliga menlöshet, som gör en sådan fråga! Man kunde verkligen vara frestad spörja för-hvem Posttidningens redaktion tror sig skrifva, då hon sätter sådana ord i pränt. Icke lärer det vara för Stockholms invånare, som ganska väl känna sitt folk, och knappast heller för landets öfriga bebyggare, som, för så vidt de följa de allmänna angelägenheterna, hafva i temligen friskt minne t.:ex. hr Schartaus nitiska sträfvanden att återföra oss i klassernas lugna sköte, sedan grundlagen en gång hade lyckligt och väl sprängt dem; man: ör i allmänhet icke heller alldeles okunnig derom, att t, ex. hr Almgren under en följd af år varit och ännw är förbudsoch skyddstullspartiets chef; man lärer icke ha: glömt huru hr Brinck lät slöpa sig i hr Schartaus kölvatten och med händer och fötter arbetade för dennes klassvalsförslag; det lärer heller icke vara någon nyhet, att hr Hesselgren är skråman par excellence; att hr Rydqvist. var under valordningsstriden den mest framstående kämpen för skatteomröstning o. s. v. Skulle Posttidningen tilläfventyrs vilja påstå, -att klassval icke innebär en återgång, sedan grundlagen möjliggjort samfälda val; eller att förbud och höga tullar icke utgöra en återgång från det friare handelssystem, som här i landet blifvit infördt; att återställandet i mer eller mindre mån af skråväsendet icke innebure en återgång från den näringsfrihet, af hvilken vi nu SENSE EN. msk så stor olycka? frågade hans gäst helt lugnt, i det han tog upp det magiska kortet ur fickan utan att köpmannen ännu blef det varse. Åh, senhor, en förfärlig olyckal utropade spanioren; tänk hvilken bedröflig reaktion, för att ej säga NåOt om förlisten af vår Mö