öfversitteri och sjelfviskhet ända derhän, att det rätta och sanna fått gifva vika för minst sagdt det rhindre samvetsgranna. Striden 8ynes oss icke vara förd för att bereda väg för en vacker och älsklig id, utan för en falsk ära och kanske egennytta. ? Vi hafva ru för vär del uttalat vårt ogillande, och vi uppmanaSverges qvinnor att förena sig med oss i ett så kraftigt ogillande öfver sammankomsten med svenska lärarinnorna den 14 dennes, att icke, hädanefter svenska qvinnor behöfya blygas öfver dylika förfaranden hos svenska lärarinnor. ; Slutligen hembära vi vår varma tacksamhet till mamsellerna Hanna Broman, Flora Pontus, Lina Rosander och Dorothea Björkman, som ädelt och värdigt förde minoritetens talan och upprätthöllo qvinnans värde. Heder och rättvisa åt dem, som strida för sanning och pligt och dervid förblifva i sanningen! Deras nederlag är deras heder. Stockholm den 21 Sept. 1859. De tjugosju.