Aftonbladet – 22 september 1859, sida 3

sina verkliga eller inbillade oförrätter till en nanlig vän. Hon har brutit emot den grannagenhet, hvartill hon är förpligtad såsom naka, och hennes själs renhet är fläckad. ;Jag har blifvit bedragen — förskräckligt jedragen,. sade hon till sin gäst följande morgon, medan de promenerade på gräsplaen utanför boningshuset. Brandons sätt att vara är ytterst simpelt och obildadt; hans förroliga sätt med förvaltaren och den här hushållerskan är rent af oförklarligt, och hans srymhet emot Goroo verkligen afskyvärd. Ni måste lära honom bättre,, sade Albert. Han har en sträf natur, men jag är säker på tt han beundrar er. Han känner djupt skilnaden — en större öfverlägsenhet, och det ir detta som förödmjukar honom. Der verkig kärlek finns, är också svartsjuka. Svartsjuka!s upprepade hon; huru orimigt Han är jaloux öfver edra fullkomligheter,, itertog frestaren med intalande röst. Jag t från hans egna läppar, att det är denna nsla som plågar honom och som hittills nindrat honom att återvända till London och ill den krets, inom hvilken ni är ämnad att ysa. Om bans underlägsenhet är så plågsamt märkbar här på landet, hur skall den då icke blifva det der, då han kommer i jemförelse ned så många, som han således måste frukta och söka undvika., Han behöfver ej frukta derför, svarade vars Brandon kallt; jag ämnar icke återvända ill London. Verkligen! å Jag tänker skrifva till min far, som nu Atminstone torde beskydda mig, tillade hon med bitterhet, och återvända till Grange.o Omöjligt! utropade kapten Mortimer; förJåt mitt bestämda uttryck, men ni kan ej, ni hör ej taga ett steg, som skulle gifva dem,