Till Redaktionen af Aftonbladet! Ödmjukligen anhålla vi att tidningen Aftonbladet ville intaga denna öppna förklaring, afgifven af tjugosju fruntimmer, med anledning af svenska lärarinnornas sammankomst den 14 Sept. detta år. Då vi icke alla tillhöra svenska lärarinnoras pensionsförening, så hafva vi icke heller ullkomlig rätt att protestera emot det sätt, avarpå nämnda sammankomst blifvit hållen. Det är mindre vid den juridiska sidan af sasen, som vi fästat vår uppmärksamhet, — let är, vida mer den moraliska; och det är ned hänseende till den, som vi hafva ett starkt bekof att uttala ett lika öppet som bestämdt ogillande. Övilkorligen har majoriteen vid bolagsstämman låtit en skugga falla ;fver hela qvinnokönet, som aldrig behöft att somma oss till skam, och förfaringssättet vid vpåda bolagsstämmorna skall åberopas i offentiga öfverläggnmgar och i enskilta samtal såom -bevis på qvinnans omyndighetstillstånd. Namnet lärarinna, borde hafva varit en sköld mot lärarinnans egen sjelfkärlek, ty uti det vamnet ligger anspråk och dertill stort anpråk på bildning, framför allt på hjertats vildning. Denna hafva visaknat, och vi klaga vittert deröfver. Vi tro oss dessutom icke sga för mycket, vär vi påstå att qvinnan i allmänhet är känd ör förmåga att försaka sig sjelf och för sin Nlgänglighet för mer upplystes råd och inigter. Äfven dessa dygder och pligter synas ss trampade under fötter af majoriteten. ammankomsten tyckes vittna om högmod,