Aftonbladet – 22 september 1859, sida 3

Fördöm den så mycket du behagar,, fortfor hans rådgifvare; nen drag nytta af den.n Hon bryr sig ej ett grand om mig. sDet har jag aldrig trott att hon skulle göra, svarade Albert i samma kalla, bitande ton; dina vanor, ditt sätt att vara och din smak äro alltför olika hennes. Eugenia gifte sig med dig för att blifva fri; hon var trött vid sitt hem. Du valde henne för att få penningar — i det fallet har du åtminstone ej bedragit dig. Vet du väl,, tillade han, ätt du, genom ditt våldsamma beteende, redan gifvit henne skäl att söka skilsmessa? Det var din lycka att jag kom tids nog för att ställa den här misshälligheten tillrätta igen., Då mrs Brandon Burg läste igenom dagens tidningar, väckte det hennes uppmärksamhet, att löjtnant Mortimer köpt sig en kaptensfullmakt, och hon började tänka på saken. Köpt, upprepade hon flera gånger för sig sjelf; ;hvarifrån bafva de penningarne kommit? Misstanken, att hennes fordne beundrare dragit fördel af hennes lättroögenhet, började få insteg hos henne. Det finns ingen större förödmjukelse för ett häftigt och högmodigt qvinligt sinne än den förestillningen, att hon-varit ett offer för egennyttiga beräkningar. Intagen af dessa tankar, sammanträffade hon med kaptenen vid middagsbordet, i ett föga älskvärdt lynne; mot honom var hon stel och förbehållsam, emot sin man kall som is. Småningom blidkades dock den sköna damen genom Alkterts vördnadsfulla och förbindliga ton — den deltagande blick, som beledsagade hvarje ord — den beundran, som han så fintligt förstod att blanda i sitt samtal; hennes fåfänga smickrades, hennes, omdöme vilseleddes. Den listige verldsmannen sökte erhålla Kennes förtroende och lyckades deri. Det är ett farligt steg, då en maka förtror