Aftonbladet – 21 september 1859, sida 2

skare hafva utan tvifvel äfven svar på denna fråga. De stora dygderna, själarnes högre lyftning, den sjelfuppoffrande fosterlandskärlekens glänsande bragder, dessa utveckla sig, trifvas och utföras blott i krig. Blott der döden slagtar i stort, blommar mensklighetens bögre värdighet. Den behöfver för sin fortkomst ovilkorligt en af svafvelqvalm uppfylld atmosfer. Hör man icke dylika åsigter ofta nog — vi vilja icke säga ur Leos mun — utan af ganska välsinnade och förståndiga mäns? Sällsamt nog att just personer at religiös riktning tanklöst eftersäga denna hädelse; Då: man hör dem, så skölle man kunna tröj tt kyrassierer och dragoner skulle hafva största utsigten att vinna inträde i himmelriket, men civilmän hafva lika stor svårighet att blifva saliga som en kamel att gå genom ett nålsöga. . Den gamla folkvisan säger visserligen äfven: Så komma soldaterna 1 himmelriketb (för öfrigt, som bekant är, med fullkomligt uteslutande af alla charger från sergeanten uppåt), men den gamla folkvisan lät oss ej drömma om, att denna refräng kunde förstås annorlunda än som ett skämt. På allvar taget, är läran om krigets helsobringande kraft icke blott en osedlighet, utan till och med ett vansinne. De dygder, af hvilka menniskohjertat är mäktigt, finna visserligen, liksom i alla andra lefnadsförhållanden, så äfven på slagfältet, tillfälle att utveckla sig. Men om de icke redan förut funnits i hjertat, blotta krutröken skulle i sanning ej hafva framkallat dem! Det är löjligt att tro, att en man, som förliden April var en trångbröstad philister, skulle i Maj genom krigslarmet kunnat blifva omvänd till en sjelfuppoffrande hjelte. Antaget till och med, hvilket dock alldeles icke är sannt, att det vanliga hvardagliga lifvet erbjuder för ringa tillfälle att öfva Hjertat i utöfningen af uppoffrandekristliga dygder, skall man väl deraf kunna draga slutsatsen, att det vore ändamålsenligt att förorda gräsligheter och förbrytelser för att öka antalet af dessa tillfällen? Ett dylikt experiment vore dock mycket vågadt. . Man har ganska sällan exempel på krig, som icke jemte det materiella äfven stegrat folkens sedliga elände. Om man undantager den enda dygden af vanligt militäriskt mod, som knappast är en dygd, utan en sjelfskrifven egenskap hos hvarje soldat, så skall det blifvå svårt att framvisa någon enda önskvärd utveckling af menskliga själskrafter, sona varit en följd af kriget. Historien erbjuder-dss: exempel nog på motsatsen, på hela länders och generationers moraliska ödeläggelse genom den pestsmitta, som följer i spåren efter stora armåer, men berättigar oss icke i någon mån till antagandet, att rättvisa; försakelse, uthållighet; menniskokärlek och mod, der .de försonande och: glänsande möta oss midt ibland krigets: råhet och barbari, hafva att tacka kriget för sitt ursprung. utan att de tvärtom, förflyttade från. freden till kriget, voro starka nog för att äfven breda ett skimmer af förklaring öfver dess mörka moln.