Aftonbladet – 20 september 1859, sida 3

Huruvida genertaladjutanten också i den berlingska frågans slutliga utgång finner anled. ning för sig att taga ett tvärt beslut, skulle jag låta vara osagdt. Det vilde vere etstivt Stykke, i fall han blefve qvar under hvilka förhållanden som helst, efter hvad i första akten passerat mellan honom och favoriten. men general Hegerman är filosof och skall måhända veta att finna sig i sitt öde. Men, frågar någon, hvarför denna enorma principfråga? just nu? Om hr Hall har kunnat förträffligt regera hittills, med kammarherre Berling som chef för konungens resemarskalks-departement, hvarför just nu denna absoluta omöjlighet, hvars undanrödjande blifvit satt på det enda kortet: samme kammarherres aflägsnande från H. M:t konungens närhet? Är det för att få någon annan och lämpligare personlighet i stället? Eller är det för att en gång få dörren öppnad till vidare reformer å la Peel inom konungens eget hof, förmak, salong, kabinett o. s. v. Detta är den mest intressanta, men hittills mera dunkla sidan af saken. Måhända är det också tänkbart, att hr Hall sjelf söker en anledning att med clat draga sig tillbaka från de allmänna ärendena i en läglig tidpunkt. förrän riksrådets session möjligen endastskall bereda honom nya och svårt öfverkomliga bryderier? Det är då tilläfventyrs derför han med generaladjutantens hjelp först har tagit br Berling och gjort af denna person en sak. derefter en sak af yttersta vigt, derefter en stor politisk principfråga, hvarpå han ändtlisei med välbehag låter sig falla ner deröfver, iksom våra förfäder kastade sig med bravur från en ättestupa? Men det är också måhända, när allt kommer omkring, just denna ittestupa, öttestupan Berling, biskop Monrad för sin del icke vill ha att den nuvarande ministeriella kombinationen skall ramla utför han kan derför ha sina speciella skäl), och Jå bygger han i en hast ihop någon annan. ört —————Ä Lr