Aftonbladet – 20 september 1859, sida 2

——L så snart vägen är fri, öfvertalar jag dem att återvända till Frankrike. ; Till Franknike! upprepade carlistschefen. Hvarföre icke då så gerna att taga tjenst hos öss? Vår sak behöfver sådana män; men, ack, någon ridderlighet fins icke mer i England; det är blott det materiella intresset som gör sig gällande der nu. Börserna i London och Paris ha: Ya ingått en ohelig allians, för hvilken vår gamla bundsförvandts heder och sanna tördelar blifva uppoffrade. Ert omdöme är strängt, anmärkte grefven allvarsamt. Ja väl, men det är rättvisto, tillade carlistchefen. : Nej, det är ieke rättvisto, svarade hans följeslagare, ty ni innesluter i denna dom alla klasser. Vet ni hvar man egentligen bör söka Englands verkliga styrka och politiska inflytande? Jo hos folket; hos dess härdade söner, hvilka i masugneny vid väfstolen, i grufvan höja dess makt och anseende. Ni får icke förblanda det ringa antalet, som styr, med assorna, som lagiydigt låta leda — kanske månscn gång missleda sig, Wedan ofvannämda samtal egde rum, hade Juana varit sysselsatt med att uppvigla landtfolket, om till stort antal samlat sig, för att beskåda 19ästets belägring, att ej låta garnisonen undkon ma med lifvet. Det. låg en viss grad af olärd vältalighet i hennes passionerade uppmaningar, som gjorde djupt intryck på hennes landsmänsar El Tio har gifvit dem tillgift, utropade hon, men det hafva icke vil Träffar det catalonska knifbladet mindre säkert än muskötkulan? — eller är det endast qvinnorna, som numera veta att bruka det? Våra fiender äro urbanos. Urbanos ! upprepade hon, väl vetande huru afskydt detta namn blifvit för de grymma våldsamheter, som befläckade det, pklur