Aftonbladet – 20 september 1859, sida 2

vå genom lönens förhöjande honom af uniersitetens tillgångar beredas. I anledning af sist upptagne föreskrift torde tt par anmärkningar böra göras. Sedan br lordström rättvisligen nu afsagt sig anspråk å ersättning för den minskning i en inkomst, vilken han redan uppburit under. hela sin jenstetid såsom sekreterare: förefaller det linrigast sagdt besynnerligt att K. M:t ändock ill obligera universiteterna att utbetala och onom att mottaga berörde ersättning. . År ter meningen att bereda en blifvande kanslersekreterare högre lön, så bör det: väl icke ke derföre att dennes företrädare uppburit vögre inkomster än gällande författningar nedgifvit, utan: -helt enkelt af. det skäl att önen är för ringaijemförelse med göromålen. I afbidan på K. M:ts beslut i anledning af canslersembetets framställning, hade emellerid justitieombudsmannen uppskjutit med vilare hand!äggning af adjunkten Malmströms slagoskrift. Men under den 6 i denna månad har justitieombudsmannen remitterat handlingarne till advokatfiskalsembetet i Svea hofrätt, för åtals anställande mot kanslerssekreteraren Nordström. I sitt memorial till nämnde embete meddelar justitieombudsmannen en lika skarpsinnig som klar och fullständig utredning af frågan. Han visar, hvilket för ganska många torde vara en öfverraskande nyhet, att kansligebähren icke genom uttrycklig författning varit tillåten eller anbefalld annorlunda än i en af K. M:t för dess och rikets ständers kansli den 25 Juni 1720 utfärdad taxa, deruti stadgas att för fullmakter, vokationer samt tillökningar på lön och karakter betalas 5 4 af ett års lön och förbättring räknadt., hvilken afgift genom kongl. förordningen af den 3 Dec. 1812 förhöjdes med 50 Z. Då likväl lösen för fullmakter från andra embetsverk eller myndigheter icke, så vidt utrönas kunnat, varit i lag bestämd; så hade dock dessa embetsverk och myndigheter, i saknad af annan föreskrift, tillämpat samma grunder, som i nämnde taxa funnits följda och, så snart förhöjning deri egt rum, jemväl, ehuru alldeles icke lagenligt, beräknat sig sådan till godo. Vid 1834—1835 årens riksdag upphäfdes kansligebiähr för K. M:its kansli, då i sammanhang med förnyad lönereglering ersättning lemnades åt tjenstemännen för den inkomst, som fråntogs dem; men något stadgande om kansligebihrens upphörande för andra embetsverk och myndigheter ifrågakom icke, just derföre att densamma icke af EK. M:t varit för dessa embetsverk påbjuden. Såsom exempel derpå, att andra myndigheter icke varit berättigade uppbära kansligebihr, anför justitieombudsmannen i förbigående, att kongl, Svea hofrätt 1852 enhälligt ålade en magistratssekreterare att återbetala dylik efter procent af lönen beräknad fullmaktslösen, enär laglig grund för slik afgifts uppbärande saknades. Kanslerssekreterarens uppgift, at! de författningar, som skulle utgöra den lags grunden för hans befogenhet att uppbära kansligebihr, vore andra. än taxorna föl expeditionslösen, bemöter justitieombudsman. nen helt enkelt med det ganska slående argument, att i 1855 års expeditionstaxa äl uttryckligen allt hvad. förut varit stadgadt i afseende på expeditionslösen upphäfdt, utom i några vissa bestämdt angifna fall, om hvilka i denna sak icke är fråga. Vidare upplyser hr justitieombudsmannen, att den i br Nordströms förklaring lemnade uppgift, att i Kongl. M:ts kanel uppbäres, jemte kansligeböhr, i form af stämpladt papper. äfven expeditionslösen enligt 1855 års taxa, tillkommit af misstag eller missförstånd enär taxan uttryckligen visar, att någon löser affullmaktfrån statsdepartementsexpeditionerne icke får påföras. Sålunda: finnes ingen de af frågan, som icke justitieombudsmannen full ständigt har utredt, och i ett värdigt språk veder läggas de skäl som kanslerssekreteraren anför till stöd för sin af adjunkten Malmström öf verklagade åtgärd. Åtalets utförande bör ef ter den meddelade utredningen af frågan blifv: ganska lätt, likasom det synes vara påtagligt det hr Nordström blir ålagd att till hr Malm ström återbära den obehörigt påförda kansli gebihren, hvilket i sinom tid torde hafva der påföljd, att alla öfriga funktionärer vid uni versiteten, af hvilka hr Nordström utkräf kansligeböhr, äfven göra sin rätt mot honon gällande. Vi föreställa oss att icke blott de per soner, hvilka efter 1855 erhållit fullmakte eller förordnanden af universitetens kanslers embete, och dervid måst erlägga kansligebibi utan äfven de personer, som hädanefter erhåll dylika fullmakter å befattningar vid universi T teten, skola tacksamt erkänna både adjunkte Malmströmsmod att öfverklaga en olagli beskattningsåtgärd och justitieombudsmannen I beifran af densamma. Den skulle tvifvelsuta l annars ännu länge fortgått utan anmärkning m— see H, M:t konungen har i dag hållit kor selj. : Posttidningen meddelar följande :regering: beslut: å er mnbåt ) —Jemte det K. M:t den 18 sistlidne Ar Å gusti, i anledning af derom gjord framställning, me I gifvit uppförande i Norrköpings stad af ett cellfä ; gelse; att användas-såsom kronooch rannsakning häkte gemensamt för staden öch den deromkring b