Aftonbladet – 19 september 1859, sida 2

— Mindre Teaterns restaurering både till yttre och inre pågår under ledning af hr Ahlborn och är beräknad att blifva färdig vid medlet af November, då hr Stjernström återväntas till Stockholm från sin sejour i Göteborg. Hr Blackstadius målar plafonddekora-j tioner, och ny ridå utföres af Gropius i Berlin. (P.-T) — KL 1 i dag anlände D. M. konungen och drottningen jemte uppvaktning till Liljeholmen för att bese den nyligen genomsprängda tunneln. Vid ankomsten dit emottogos de af öfverste Ericson och distriktingeniören Elworth samt stationschefen kapten Wennerström. D. M. med svit uppstego genast uti två för tillfället med löf och blommor sirade vagnar; Lokomotivet sattes i gång, och färden företogs till Nyboda backe, hvarest D. M. urstego ochingingo i den med lampor eklärerade tunneln, som de genomgingo i hela dess längd. Efter utkomsten derifrån besågo D. M. den på andra sidan tunneln pågående djupa jordskärning, hvarefter D. M. återvände till staden. Ett stort antal åskådare hade med ångbåtarne utströmmat från hufvudstaden och tilllätos att kostnadsfritt färdas i vagnarne, som hela eftermiddagen hållas i rörelse. — En stor dansk illustrerad tidning skall, berättar Göteborgsposten, komma att utgifvas på Köpenhamnska förlagsbyråns förlag. Tidningen skall närmast blifva lik Londons Ilustrated News, och redaktionen lärer ämna att skaffa sig medarbetare i de öfriga nordiska rikena. — Landtbruksmöte har i dessa dagar hållits i Lund. De lärda herrarne hade visat agronomerna den artigheten att upplåta icke blott Lundagård, utan äfven akademiens solennitetssal och stora auditoriet åt tröskverk, hackelsemaskiner, sädesharpor, tjernor etc. — Såsom något ovanligt och derjemte för orten glädjande omnämner Karlskrona Veckoblad, att i dervarande länscellfängelse för närvarande icke finnes någon fånge, som vid stadens rådhusrätt och poliskammare eller vid Östra och Medelstads häradsrätter undergår ransakning. — . Handelsbetjenterna i Kristiania hafva i dessa dagar efter en lång strid vunnit en seger öfver sina principaler i fråga om butikernas stängningstid. Sedan redan i våras möten blifvit hållna och resolutioner uppsatta, i hvilka betjenterna uttalade sig emot en förordning, hvilken höll dem bakom disken från tidigaste morgonstund till senaste afton, har nu,större delen af kolonialhandlarne ingått en förening att som regel stänga sina butiker kl. 8 om aftonen. — Från Göteborg berättar Handelstidningen den 13 dennes: Förliden lördagsafton observerades härstädes omkring klockan tre qvart till 8 en tindrande eldkula, hvilken framblixtrade på himlahvalfvet bland de mörka molnmassorna, unefär midt emellan zenith och horisonten. nom några sekunder hade meteoren, som tycktes plöja en blekröd fåra i molnlagret, uppnått zenith, der den med ett svagt sprakande ljud söndersprang i flera stycken, hvilka likt stjernor ett ögonblick gnistrade med ett bländande sken mot den mörka bakgrunden. Meteorens riktning var från SV. till NO., och vid den tid fenomenet observerades herrskade en nästan fullkomlig vindstilla. Himlen var betäckt af täta regnmoln, och meteorens höjd öfver jordytan kunde ej vara särdeles betydlig, emedan den ögonskenligen ej uppnådde det nedersta molnlagret. Från kl. 5 på aftonen samma dag hade häftiga regnskurar omvexlat med korta uppehåll, men -: vid den tid meteoren visade sig märktes icke nå gon nederbörd. Barometerståndet vid detta tillfälle var 23, 232 och termometern visade 129, 7. — Man läser i Sundsvalls-Posten: På anmälan af pastor till konsistorium att vaktmästaren Svedins här i staden och mjölnaren Sellgrens i Sidsjö barn ännu icke al föräldrarne befordrats till dopet, ehuru varande 3 å 4 månader gamla, hade, på konsistorii anmälan, konungens befallningshafvande uppdragit åt magistraten att förordna om det biträde, som erfordrades för barnens hemtning till denna förrättnings fullgörande. 1 anledning häraf voro stadsvaktmästaren med ett par biträden sistl. lördag förordnad af magistraten att, med iakttagande af den foglighet och varsamhet, som handlingen och föremålen för densåmma kräfde, öfverbringa de båda barnen till pastor för att af honom döpas... Hos Svedin hade detta försiggått utan att något egentligt motstånd eller u pträde i öfrigt egde rum från föräldrarnes sida, men icke: så hos Sellgren, der båda: makarne på det häftigaste och med handgriplig kraft motsatte sig barnets bortförande, hvilket dock till slut lyckades äfven här. Till hvad värde föräldrarne uppskattade detta dop inser man alltför väl, och huru skild. man än må vara från sektens åsigter och desamma: ogilla, kan man dock icke undgå att uppröras af dylika händelser, hvilka i sitt slag verksamt bidraga att än mera skilja aftällingarne från församlingen. I Wenersboras Tidnina läses: