Aftonbladet – 19 september 1859, sida 2

gaf tecken att affyra den, blef hans uppmärksamhet väckt, af det besynnerliga tecken fienderna uppsatt på taket, och han lyfte kikaren till ögat för att bättre kunna se hvad det var. Sigta åt nedra delen af tornet,, sade han till Reyno, som stod bredvid bonom; de vänner vi kommit att rädda äro på taket. Nästa bomb träffade den starkt tillslutna porten, som efter ytterligare några. skott började gifva vika, Under tiden försvarade sig garnisonen tappert. SPXTONDE KAPITLET, Då sista Sent af hopp i lifvets strid försvinner, Den svage ällnu mod i sin förtviflan finner, Gammalt skådespel. Då Isolondas garnison fann att Zumalacarregui sjelf ledde belägringen, beredde den sig på ett förtvifladt försvar, förvissad om att ingen nåd skulle blifva den bevisad, i bändelse den fölle i hans händer; ty af alla drottningens trupper hade urbanos gjort sig mest afskydda, så väl för sin vilda grymhet emot sårade fiender, under fältslagen, som ock emot de olyckliga fångar, som föllo i deras händer. Lyckligtvis stod det ej längre i chefens makt att uppfylla det löfte han gifvit Helsman, att hellre döda de fångna engelsmännen, än låta dem undkomma. Förgäfves befallde han dem komma ned från sin säkra plats på tornets platta tak; de ville icke lyssna, hvarken till hans hotelser eller löften om full säkerhet, hvilka han bekräftade med eder, soft vi ej vilja besudla dessa blad genom att upprepa — de kände för väl den bof, med hvilken de hade att göra. I sin vrede och sin förtviflan skulle deras tillfångatagare hafva sprängt taket i luften. och engelsmännen med det, om icke ammunitionen varit af nöden tll fästets försvar, och 1 alla händelser ställde han en krutfjerding i hvaltvet under deras fötter, för att i sista stunden, om han ej kunde försvara sig längre, kröna sitt nederlag genom: en sådan hatfull och ursinnig handling. Belägringen gick emellertid raskt framåt,