Aftonbladet – 19 september 1859, sida 2

Bondeständet. id förrättadt nytt val för Albo och Geris bärader af Kristianstads län har åboen Håkan Olsson i Degebersa blifvit utsedd till fullmäktig. I Botessssminkl Bref från Upsala. Den 15 September. Den tystnad och stillhet, som under nu tilländagångna ferier varit rådande i universitetsstaden, hafva med terminens ingång och studenternas återvändande efterträdts af lif och rörlighet. Ferie och termin äro vid universitetet att förlikna med ebb och flod, och göra i sin omvexling alltför tydligt, å ena sidan att Upsala, i händelse af akademiens förflyttning, skulle hopkrympa till en obetydlighet, samt å den andra att i en småstad alltför många af de förhållanden saknas, som skulle kunna framkalla en mera fruktbärande vexelvffkan mellan universitetet och andra kretsar inom staten. Men icke ensamt den akademiska terminens inträdande har under sistförfiuta dagarne framkallat en ökad liflighet härstädes; äfven en droppa politik har kommit med i spelet och satt blodet i en raskare cirkulation. Det gälide att afgöra den ej ovigtiga frågan, om hr Henschen eller hr Sundvallsson skulle blifva riksdagsman. Ända in i sista stunden var det svårt att förutsäga utgången. Egde hr Henschen ett talrikt parti bland de mera upplysta inom samhället; så hade deremot hr Sundvallsson djupa försänkningar inom andra områden. De der mästarne, som stafva tidningens blad och läsa sin Argusn, såsom -Vitalis säger, gingo för honom till verket, stadigt, envist och segt, — och så kom det slutligen derhän, att, såsom Upsala-Posten utropar, resultatet stod der i hela sin öfverraskande verklighet och väckte en känsla af hemskhet, det resultatet nemligen, att hr Sundvallsson blef riksdagsman och med betydligt större pluralitet än vid det öfverklagade valet. Utan att vilja yttra oss om hr Sundvallssons qvalifikationer för det erhållna förtroendet, kunna vi dock ej annat än beklaga, att han föredrogs framför hr Henschen. Ja utan tvifvel har den sednare, hvad beträffar både hufvud, insigter och nit, visat sig såsom en framstående representant och dessutom under tvenne före gående riksdaar förvärfvat en erfarenhet, som nödvändigt måste gifva honom ett afgjordt företräde framför hr Sundrvallsson, vore denne honom ock i öfrigt vuxen. Under titeln En befordringsfråga i Lunde har i dessa dagar i bokhandeln härstädes utkommit en broschyr af adjunkten i grekiska litteraturen vid Upsala universitet mag. C. W. Linder, hvilken sistlidne vårtermin speciminerade i Lund för professionen i grekiska språket och litteraturen, men af filosofiska fakulteten derstädes förklarades för inkompetent. Till denna märkliga utgång bidrog isynnerhet professor Ek, hvilken ej blott vid disputationstillfället, utan äfven inom fakulteten, uppträdde imot hr Linder på ett sätt, som nog mycket väckte misstanka om personlig ovilja eller annan partiskhet. Hr Linder yttrar i den ifrågavarande broschyren härom: Disputationens ventilering gjordes mig i hög grad obehaglig enom det sätt, hvarpå fakultetsopponenten, professor Ek, ansåg sig tillständigt att bemöta en speciminant från systeruniversitetet. Professorns hela beteende vid detta tillfälle röjde brist på den grannlagenhet man med skäl kan fordra af en ledamot i en vetenskaplig fakultet. När filosofiska fakulteten sedermera sammanträdde för afgifvande af kompetensförklaring, instämde pluraliteten bland hennes närvarande ledamöter, oaktadt orättvisan afinkompetensförklaringen blifvit derförinnan påpekad, obetingadt i det votum, som med ett längre anförande angafs af samme prof. Ek, hvilken i egenskap af sakkunnig, ehuru han offentligt erkänt sig ej hafva på 28 års tid idkat grekiska studier, först yttrade sig och förklarade mig inkompetent till platsens erhållande. Det hufvudsakliga innehållet af detta anförande, så vidt det rörer mig, består i en kritik af mitt specimen, hvilken ej slår ut till min fördel. Det är detta utslag, hvars egendomliga tillkomst, från vetenska: lig synpunkt sedt, jag vill söka uppvisa. Härutinnan tyckes också hr Linder hafva gått rätt grundligt tillväga. Sedan han meddelat ett af den utmärkte filologen professor V. OC. F. Rost i Gotha afgifvet särdeles loferdande utlåtande om hans specimen, öfvergår han neml. till att punkt för punkt gendrifva de af professor Ek mot hans afhandling gjorda anmärkningar, hvarvid professorn ej råkar stort bättre ut, än då han för några år tillbaka kom i strid med doktor Kahl i Lund om Latinska klassicitetens förfall. Ursprungligen lärer hr Linder ej haft för afsigt att göra den här omnämnda skriften tillgänglig för en större allmänhet, utan endast velat genom densamma bereda ledamöterna af Lunds konsistorium till fälle att bedöma halten af prof. Eks anmärkningar. Då emellertid frågans afgörande i konsistorium blifvit uppskjuten, såsom det säges derföre, att professor Ek måtte beredas tid att bemäla hr Linders svaromål, och det är helt naturligt att konsistorium, under inflytande af professor Eks slutliga utlåtande, kommer att afgöra saken, lärer hr Linder ansett sig böra genom sitt svaromåls offentliggörande sätta en hvar, som dertillkan ega förmäga, i tillfälle att sjelf döma öfver befogenheten af professor Eks anumärkningar. Ehuru, såsom nämndåt är, pluraliteten af fakulteten instämde i professor Eks votum och förklarade hr Linder inkompetent, bör dock ej lemnas oanmärkt, att ett par af dess medlemmar häremot inlade en allvarlig protest. Särdeles gäller detta om professorn i österländska språken hr Tornberg, som genom utdrag ur utländska journaler visade, att hr Linder genom utgifna skrifter tillvunnit sig en hedrande uppmärksamhet såsom filolog äfven utom fäderneslandet, hvarföre professor Tornberg tillkännagaf, att han utan tvekan skolat förklara hr Linder kompetent, äfven om han icke speciminerat. Härtill torde ock fullgiltigt skäl funnits till och med endast deri, att hr Linder under flera år varit akad. adjunkt i grekiska språket vid Upsala universitet och der erhållit de fördelaktigaste vitsord om insigter och duglighet såsom akademisk lärare... Man emotser emellertid här-: städes med spänd väntan det utslag, som konsistorium i Lund kommer att fälla. En annan befordringsfråga i Upsala, af ungefär likartad beskaffenhet med den nyssnämnda, synes nu vara i det närmaste utagerad, sedan docenten Walmstedt, hvilken, såsom sökande till geologiska professionen, af konsistorium förklarades inkompetent, blifvit af K. M:t förklarad kompetent och till följd deraf den 3 dennes af konsistoriet uppförd på förslag. För dem, som med uppmärksamhet från början följt denna fråga, är det tvifvelsutan i frisk minne, att uppskofvet och tidsutdrägten hufvudsakligen ledde. sitt ursprung från kemie professorn L. Svanbergs oöfvervinneliga obenägenhet att vilja se något i ringaste mån meriterande i hvad hr Walmstedt hade att anföra för styrkandet af sin kompetens. Det vill synas, som om icke ens K. M:ts nådiga kompetensförklaring mäktat utrota denna professorns obenägenhet eller undertrycka de ur densamma härflytande Ar ni en fånge, min far? frågade han. Jag är ej här för mitt eget nöjen, svarade den gamle mannen undvikande, ty han ville RA Er