Aftonbladet – 19 september 1859, sida 2

Ar ni en fånge, min far? frågade han. Jag är ej här för mitt eget nöjen, svarade den gamle mannen undvikande, ty han ville icke att naturen af hans bekantskap med carlisterna skulle blifva känd. Generalen skickade mig, i den tro att J skullen hafva aktning för mina grå hår, för att fråga hvad meningen är med den hvita duk I hängt ut? Vill han skona våra lif, om vi uppgifva fästet? frågade löjtnanten. Derpå kan blott han sjelf svara, sade fadern högtidligt. Hvad tror ni, min far? Ximenes betänrkte sig ett ögonblick och svarade derpå, att han icke trodde det, sedan hans fångar sluppit ur hans våld, Bättre då att dö hämnade än låta slagta sig som vargar,, anmärkte det lilla fästets befälhafvare. Mina fångar hafva icke undkommit mig så alldeles som J tyckens förmoda. Uti rummet under taket har jag ställt en krutfjerding. Säg El Tio Tomas det, och säg honom äfven, att såvida han ej ger oss pardon, så skall jag spränga både mig sjelf och dem i luften i samma stund den förste carlist stiger öfver tröskeln. Jag. skall upprepa ditt budskap ord för ord., sade den gamle spionen med liflighet. Skulle generalen bifalla din begäran, så skall jag svänga detta tre gånger öfver hufvudet, illade ban i det han höjde upp ridspöet med räsduken på spetsen, Nekar han, så har du ntet annat val än att blindt underkasta dig. Ni glömmer: det tredje alternativet, min ar — hämd, som alltid är ljuf för en spanior. Min son, min son! utropade den gamle nannen, som för första gången visade någoning liknande rörelse, vill :du dö med blod vå din själ, utan bot, utan aflösning? Är letta tillade han med häftighet, frukten af nina lärdomar? Tänk på stormningen af lostret Briera, munkarnes mördande, altarets lundring och alla. helgons förbannelser, hvilas skrin du vanhelgatl (Forts. följer.)