Aftonbladet – 17 september 1859, sida 2

gen del säker att icke Zamalacarregui, hvars snabba rörelser gjorde honom nästan allestädes närvarande, möjligen kunde anfalla ho nom före morgonen. Underhans frånvaro voro Harold och Harry för några: minuter lemnade åt en ensam soldar uppsigt, hvilken; till den förres öfverraskning, befanns Vara ingen annan än Gil Perez, en man, hvars lif han syligen räddat, då han tillfångatogs jemte sin herre, grefve Manual. Med några ord uttryckte den tacksamme soldaten sinbedröfvelse öfver att:se honom i en sådan belägenhet, : Vår fångenskap skall ej blifva långvarig, anmärkteHarold med-bitterhet. Nej, det är :sant, svarade mannen; l ären engelsmän. S Det skall;söm jag fruktar, föga hjelpa oss.; Och hafva: aldrig burit vapen emot drottningen, det kan jag betyga, ty jag Hörde rebellerna säga så i deras läger. Det är för att tillftedsställa:en hemlig fien des hämd söm vi blifvit listigt fångade, anmärkte Harry Burg,:och de, som ej hafva dragit i betänkande att begå detta förräderi, skola väl knappastheller tveka vid ett mord. Att mörda er upprepade Gil Perez. I, som hafven användt ert inflytande till att rädda så mångas lif! Nej, det skulle vara för rysligt, för omenskligtl Ni känner troligen: er chef, svarade Harold betydelsefullt. Jan Nåväl, då bör ui kunna gissa huru föga hopp de, som råkat i sådana händer, hafva att —X bTyst! I hafven åtminstone funnit en vän, som vill våga sitt lif för att rädda er. Jag nör löjtrantens steg i trappan Under natten lyckades det den hederlige