Aftonbladet – 17 september 1859, sida 2

Ae Humlegårdsteatern. Humlegårdsteatern har under de sednaste aftnarne gifvit tvenne nya stycken, det första af fransyskt, det sednare af inhemskt ursprung. Det första, Mi Ssysterdotter och min björn, är ett af dessa vanliga dsannolikhetsstycken, -hvarpå Paris småteatrar ofta bjuda, och hvilka helt och hållet bero utaf den franska lifligheten i utförandet, men som, öfverflyttade på vårt språk och återgifna af våra skådespelare, blifva tunga och osmakliga. Vi erinra oss att den på Palais-royalteatern åsågs nästan uteslutande för Rovels skull, hvilken omtyckte komiker utförde onkelnsparti. I allmänhet bör med dylika styckens upptagande hos oss mycken varsamhet iakttagas, ty då icke ett äkta fransyskt utförande deraf kan öfverskyla slipprigheterna; tjena de endast till att ännu mera förskämma en redan tillräckligt vilseförd smak hos den teaterbesökande allmänheten. Detsednare åter, Ett äfventyri Humlegården under Carl Israel Hull mans tid, dramatisk framställning under tal och sång i en akt, af författarinnan till På Gröna lund, är ett arbete af rätt mycket intresse, redan i och för den tidpunkt och de persoher, som det skildrar. Dessa återspeglingar från i så många hänseenden intressanta tidehvarf skola alltid med deltagande följas af en svensk publik, äfven om de endast i form af skizzer framträda för dess blickar. Hela denna genre af lit:erärhistoriska dramer, som på sednaste tiden börjat utbilda sig-4 Tysklandoch som äfven här synas vilja bereda sig n plats, är i poetiskt hänseende af tvetydigt värde, isynnerhet som det dramatiska arbetet vanligen vill låna sitt intresse från någonting annat än sitt eget innehåll och ockrar på deltagändet genom att på scenen vilja genom lycklig maskering 07 8. v. framställa personligheter, för hvilka åskådarne på förhand äro intresserade, men som på scenen icke få tillfälle-att såsom dramatiska personlig: heter väcka eller rättfärdiga detta intresse. Att verkligen åskådligt och helgjutet teckna figurer från den gustavianska tiden, dertill har förf. redan uti sitt stycke Gröna lund visat-sig oförmögen. Utan ;vifvel har hon också-endast afsett att lemna en anspråkslös skizz, ickeen tidsbild i djupare mening. ändelsen vänder sig: omkring denglade skalden Kexells flykt från fäderneslandet, der han af den tilens skuggrädda Med fängelse fått plikta för sin frilighet. Vänskapen mellan Hallman och Kexell, en ng ädlings kärlek still sen af Humlegårdsteaterns Ivinliga artister samt en gammal rouås narraktiga örförelsebegär äro de ingredienser, af. hvilka förfataripnan betjenat sig för att låta Kexell genom ett f sina vanliga puts framkallasin treåriga landsflykt. Cexells: godmodiga;-lättsinniga och glada karakter NERE TATA AN SN EN nr NÖDEN STTE SETS Nrt SPORRE YTTER LS