Aftonbladet – 17 september 1859, sida 2

Article Image
är i det hela icke så illa uppfattad af förf.; icke all, deles så Hallmans, hos hvilken allt för mycken sentimentalitet blifvit nedlagd. Thorild säger om den sextioårige skalden, att han var en glad, anakreontisk gubbe, er patria k för det lustigar, och i Stjernstolpes företal till hans skrifter heter det: ännu (1820) lefva flera af hans anhöriga och vänner, hvilka enstämmigt intyga; att. han äfven under sin sena ålderdom var liflig och glad, samt att han i hvarje sällskapskrets, der han visade sig, gaf ton åt ett fritt och okonstladt nöje. Atterbom säger i sina Siare och skalder, att den melankoli, som hos Bellman låg på väsendets botten, fanns ej i hans; derföre egde han som umgängesvän en jemnare munterhet — — .Det var just det anakreontiska som man alldeles saknade, och-om detta till någon . del var skådespelarens.fel, så tro vi dock att orsaken äfven måste sökas hos förf. Sannt är att de situationer, uti hvilka förf. framställt honom, icke lemna så mycket tillfälle till glädje, men det är i sjelfva uppenbarelsen, i sjelfva grundanläggningen som den tyckes brista. De öfriga karaktererna erbjuda ingenting ovanligt — de båda baronerha påminna väl mycket om Grefvarne Klingsberg, — men deremot är den gamle skepparen en frisk, direkte ur verkligheten gripen bild, som gör förf. all heder. Utförandet var i det hela någorlunda tillfredsställande. : LITTERATUR. Lunds universitets historia af P. G. Ahnfelt. Första delen. Stockholm, Beckman 1859. I vår tid har man med en lofvärd ifver sökt gifva allt sin historia; hvarföre skulle dö icke äfven universiteterna erhålla sin? Och då all historia e entligen icke är någonting annat än en berättelse om de menskliga krafternas utveckling; finnas väl få föremål så värda den vetgiriges uppmärksamhet som sjelfva den verkstad, der de andliga vapen smidas och pröfvas, hvilka äro bestämda att sprida ljuset till okunnigheteas djupaste schakter och tillgodogöra vetandets resultater på hvarje punkt af en älskad fosterjord. Det verk, hvars första del här lemnas i allmän-: hetens händer, her sålunda en vigtig och. storartad uppgift; och den genom andra arbeten väl bekante, snillrike författaren har på de forskningar, hvilka måst läggas till grund för denna universitetshistoria, nedlagt en möda, som med aktning och tacksamhet bör erkännas. Af föregående arbeten i denna riktning har föga fördel kunnat hemtas; hittills okända källor ha här för det mesta blifvit begagnade, om hvilkas rikedom man kan göra seg stt begrepp, då vi nämna att Stenbockska ma nuskriptsamlingen, som här utgjort hufvudkällan, innehåller 587 folioband af blott akademisk natur. Enligt den storartade plan, som förf. för sig uppgjort, kommer verket at: omfatta åtta tidehvarf, börjande med de Oelreich-Pufendorfiska, som utgör föremålet för närvarande del, och slutande med det FazxeBeuterdahlska. Det utkomna bandet innehåller berättelsen om de genom Carl X och biskop Vinstrup vidtagna förberedande anstalter till universitetets stiftelse; planens genomförande af den outtröttlige Oelreich, universitetets egentlige stiftare och förste prokansler. fundationsoch donationsbrefven, universitetets privilegier och konstitutioner, inauguration och första uffentliga framträdande, samt slutligen karakteristiker öfver dess första professorer, Bagger, Beckman, Rostius, Hahn, Pufendorf, Nordeman, Hjort, Hyltenius, Spole. Schwartz, Sack; Holm, Elfvedalius, Buscovius, Papke, Weiserus, Wandalinus, Wolff och Foss. Den tid, på hvilken Lunds universitet stiftades, inföll under samma period som kabinettsdespotismens fullständiga utbildning i Europa; och universitetets författning bär omisskänneliga prof. af denna samtidighet. Härom yttrar sig förf., efter att i några raska drag ha tecknat karakteren af Ludvig XIV:s tidehvarf, på följande sätt: I Sverge vann denna orientaliska devotism så mycket lättare insteg, som den varit, åtminstone til! en del, hyllad af Gustaf I, hvars patriarkaliska maktfullkomlighet öfver folket var en slags reflex af fol kets politiska omyndighet. Hvad hos honom må: hända var uppriktig tro och öfvertygelse, blef under Carl XI:s förmyndäre-regering mera etikett och bekännelse; för att hos Carl XI sjelf åter blifva ett stycke af hans religion. Omsider slog det öfver ) omedveten sjelfdyrkan hos Carl XII, utstyrd i der frommaste asketiska omklädnad och sammanvuxen med hans fanatiska fatalism. Emeller id hade sven ska folket tagit grundlig smitta af denna afgudiska vördnad för konung och konungamakt, hvilken först i frihetstiden bröt sig mot ett vaknande, fast af aristokratismen grumladt medvetande af den andra statsnaktens betydelse. Men ännu en gång :skulle detta folkmedvetande släckas i den absölutistiska berusningens vågor, och än i dag har ej vår femtioäriga konstitution. så genomträngt nationen, att ju den rm vrångvisa servilismen här och der, särdeles land de s. k. lärde, lefver i sina feberdrömmar. Att dessa från våra universiteter i alla tider hemtat riklig näring, är en känd öch vittnad sak. Sådant är nu en gång det lärda barbariet, och detta utrotas ej förrän med den sista traditionen af allenastyrandets skrock; hvilket än i dag spökar i våra akademiska kodstitutioner lika envist som i vårt kyrkoförfattningsoch styrelseväsen. Sjelfva andan af lagstiltvingen är ett segslitet arf från Carl XI:s tid, då trångbröstade statsmän och Herodianska prester i förening uppfostrade både konungar och folk i de Stuartska -restaurationslärorna, hvilkas oförskämdaste predikant var den grymme bigotten på franska tronen, lan som så grondligt studerat konsten att bedraga, försläfva och förderfva menskligheten. Att Ludvig XIV:s giftiga anda letat sig väg äfven till Norden, ja till gamla Lunden i Skånex, derför ha vi väli icke så. ringa mån att tacka de akademiska konstitutioner, privilegier och monopolier, under hvilka det Carolinska universitetet uppvuxit för att hela tidehvarf igenom blifva ett stamhåll för obscurantism. och träldomssinne: Ty det skall ingen kunna neka att det varit vår Carolina såväl som dess -syster Gustaviana förbehållet att, oaktadt dessa högskolor onekligen spridt mycket ljus och mycket fribetsideer RT ar ndra KEEL OA stR vv a dd vtarle JAR

17 september 1859, sida 2

Thumbnail