Aftonbladet – 17 september 1859, sida 2

fånge -bhfvit förda, var en uf dessa-moriska bygnader, som äntu finnas qvar nästan oför ändrade sedan -den tid, då de blefvo bygda. i mera aflägsna delar af Spanien: Det hade synbarligen: blifvitsbygdt till försvarjsty murarne:voro af oerhörd tjocklek, soch de små fönsterna : sutto så högt upp, att-stormstegal ej kunde anbringas. I brist af artilleri, kunde det:derföre tagas endast genom svält. Lyckligtvis hade Reyne, vid den tid, hvarom vi tala, varit i-stånd att-gjuta en af sina största mörsare, som de belägrande medtagit. Ehuru tornet i:strategiskt afseende var af ringa vigt, så hade ohristinos, sedan någon tid hållit en liten garnison derstädes, bestående af urbanos och carbineros, för att hålla det fiendtligt sinnade landtfolket i -tygeln, hvilket led hårdt af deras grymheter. Enda ingången till. det ensliga berpfästet gick genom en smal port; försvarad från ömse sidor, genom skottgluggar för musköteld. Det hade endast tre våningar; den första var uppfylld af förråder, samlade genom plundringar på kringliggande landtgårdar; den andra utgjorde en kasern för manskapet, och den tredje chefens och officerarnes bostad. Det var till denna sistnämnda som fångarne blifvit förda, Löjtnantens första ord, vid sin ankomst, var en fråga efter Helsman, och hans harm var stor, då han hörde att denne ännu ej anländt. Med alla sina laster egde bofven en bättre egenskap, gemensam för alla hans landsmän: mod, åtminstone då ban tvingades att utveckla det, eller då han lifvades genom hopp om byte och rof, Med några förbannelser på läpparne öfver engelsmannens långsamhet, gick han ned för att sjelf tillse, det porten till det lilla fästet skulle blifva säkert tillstängd för natten, och för att sätta ut vakterna, ty han var för in