Aftonbladet – 15 september 1859, sida 2

ser tystnade och ban genäst grep verket an med en omelett och någon annan kraftig.och välsmaklig anrättning; som han med en .hemlighetsfull min tillreddei sin fältkittel och serverade under ett välljudande franskt namn. Harold fann en märkbar förändring. hos Juana. Det. glada leendet-lekte ej längre kring hennes läppar, nu färglösa öch sammanpressade, liksom för att dölja någon våldsam, hemlig rörelse, och hennes muntra skratt var förstummadt. Har du varit sjuk? frågade han, efter att med mer än vanlig frikostighet hafva betalt hennes medhafda förråder: Vi måste taga hvad himlen skickar 0ss, svarade qvinnan med konstladt. lugn; min man är för god, och generalen är så sträng. Hvad menar du? Han har gifvit skydd åt en christinoo, hviskåde hon; som han efter den sista striden fann sårad. nära vår koja. Skulle det blifva upptäckt, så gör El Tio processen kort. Jag, skulle aldrig gifvit mitt samtycken, tillade hon, om han ej vore engelsman., Vid underrättelsen att en landsman befann sig i en-såfarlig belägenhet blefvo -hennee båda åhörare lifligt xintresseradej: och Harry frågade. huruhon visste att hennes gäst var en engelsman. 21 3 mer -; Juana upptog: ett tillskrynkladt papper ur barmen och lade det i handen på honom samt såg ut: som om en börda blifvitlyftad. från hennes sinne, då hon blef det qvitt. Några ord voro med osäker hand skrifna derpå, men de voro tillräckliga att förvissa vännerna, det hennes: berättelse var sann. De Ivdde sålunda: ,Jug har hört att tvenne landsmän finnas i carlisternas läger. Jag är särad, ochi fara att blifva upptäckt. Blir jag tagen, är min död säker; rädda migl Det finnes få engelsmän, som icke skulle