Aftonbladet – 13 september 1859, sida 2

föga till sitt försvar, och striden blef snart et hejdlöst mördande. Nästan alla Carandolets officerare, äfvenson hans stab, blefvo antingen dödade eller till fångatagra, och generalen hade blott sin häst snabbhet att tacka för att han undkom mer lifvet. : Grefve de Via Manuel, hvars häst blifvi dödad vid första salfvan, hade eter hand be stigit två andra, som äfven blefvo skjutna un der bonom och togs slutligen till fånga jemtc femton af sina kamrater. En betydlig summa pengar, vigtiga pappe! och talrika krigsförnödenheter föllo i segra rens händer. Via Manuel var den ende af alla fångarne som uppförde sig med värdighet och ståndaktighet då han fördes inför carlistgeneralen. Han förklarade att han alltid haft och alltid skulle hafva frisinnade tänkesätt, hvilka han ansåg det vara sin pligt att försvara, och för hvilka ban frivilligt gått att strida. Han visste väl, sade han, att de, som tjenade drottningens sak, icke hade någon rättighet att vänta nåd af carlisterna; men om han erhölle den, skulle han gifva sitt hedersord att ej taga någon vidare del i striden emot dem, och att anse sin politiska bana såsom slutad., Zumalacarregui kände sig så blidkad genom talarens intagande och öppna karakter, att han vacklade i sitt stränga beslut att utkräfva ögonblicklig hämnd för sin vän Armenchas mord. Harold och Harry bönföllo äfven så ifrigt för fången, att han slutligen gaf vika. Jag kan ej benåda er, -:sade har; men jag skall uppskjuta verkställandet af min dom. Ni blir min fånge på ert hedersord. Sedan truppen fått hvila sig några timmar och erhållit några förfriskningar, bröt den åter upp, och gynnad. af nattens mörker samt