Aftonbladet – 13 september 1859, sida 2

oo Vid assistanskontoret äro från och med den 6 till och med den 12 dennes utgifna 2001 lån med 16;557 rdr och inbetaldta 2131 lån med 17961. rdr 50 öre rmt. —— — Den stora bafsormen har åter varit ute: och spökat, denna gång in duplo, såsom man: ser af följande bref från Strömstad till Göteborgs Handelstidning: Bland de fraktbåtar, som förlidne vecka inklarerade här från Norge, var skepparen Olof Johannesson från Kärnebo, som förer däcksbåten Staffettem, om 9 läster, här ifrån städen. Han berättade, det på bans resa från Laurvig, då han kommit eirka I mil utanföre inseglingsön Svenner, sedan vinden aftagit och hafvet blifvit alldeles lugnt, hade man på afstånd ifrån båten, på den stilla bafsytan, förmärkt. något ovanligt rörligt, hvilket slutligen närmade sig. och befanns vara tvenne: stora hafsormar, hvilka gingo temligen fredliga, med sina hufvuden något öfver vattenytan; den öfriga rörliga kroppen liknade i volymen fat af omkring 40 å 60 kannor i tjocklek. Ormarne hade den artigheten att skilja sig åt och vid förbigåendet gå på hvar sin sida om båten på ett afstånd af omkring 25 åa 30 alnar. Komna nästan ur sigte, vände de om och nalkades på nytt båten lika nära intill; emellanåt gjordes ett slag medi stjerten, så att vattnet kastades högre än båtens segelFolket var i stor rädsla; skepparen gick efter sitt gevär och tänkte med ett skott skrämma vidundren, men fick ej aflossa det, då man ombord var af den mening, att om ormarne blefve retade, kunde de med ett enda slag slå sönder båten, hvilken var lastad med cirka 250 tunnor salt. Allt aflopp nu utan olägenhet. Det stilla vädret efterföljdes slutligen af on laber vestlig vind, då båten höll af på färden till N destination till Kristiania. Ormarne förföljde sil om. utan gåfvo sig efter, och till sist sågos icke Wäge, . de eller lekande vestvart vid horide ännt sia. Johannesson, med däcksbåten sonten ; skepparen UV. -ån för Göteborg med inneStaffetten, afseglade hära. han der kan blifva hafvande last af tranfat, så aw telsen. åtspord om sannfärdigheten af ber. q Tund — Om det skandinaviska kyrkomötear. a innehåller Snällposten följande korres å från Köpenhamn: Väger Efter löfte vil jag berätta dig om det högst behagliga kyrkomötet i Eund; af hvars minnen jag, andligen taladt, lefver och framgent hoppas att länga skola bemta lifskraft och lifsglädje.Vi voro omkring en tjugo unga katdidater och studenter, som i sällskap med prester och lekmän sön dags morgon gingo ombord på Helsingborg; under sång och muntra samtal bar det af öfver det Herrliga Öresund. Vi besökte Petrikyrkati i Malmö. Vi Sågo app till de höga ljusa hvalfyen: vi läste inskriften på Klaus Töndebinders liksten framför altaret, och vi beundrade de sirliga klöfverbanden på kyrkomwurarne. Klockan blef ett, och vi foro åstad till Lund. Utanför bangården var en väldig menniskomassa. samlad; den skingrade sig, och vi med den till våra respektive boningar. Ett litet uppehåll, och vi sutto. i Lunds domkyrka, hörde den svenska psalmsången och den svenske biskopens väldiga tal om ,korset, och så börjades förhandlingarne uppe på akademiska. föreningens festsal. I detalj genomgå dem ämnar jag icke. Men hufvudsaken vill jag omtala, ochi hufvudsaken var frågan om religionsfriheten. Kyrko-herden Lundbergsson förde ordet för det svenska presterskapets majoritet, hvilken som, du vet hyser farhågor för frihet i religionen. Det varen duglig ordförande för denna sida, det måste jag erkänna, och jag var, som de andra anhängarne af religionsfrileten, tacksam för det han talade sitt. partis-sak i en församling, den han så litet öfverensstämde med. Hvad han isynnerhet åberopade sig på var de farliga. följder han ansåg religionsfriheten hafva visat sig medföra. Derföre var det bästa svar han kunde få en trogen och lefvande skildring af de danska kyrkoförhållandena, söm pastor N. G. Bledel från Köpenhamn gaf utan att kasta en slöja öfver bristerna i vår folkkyrka. andra sidan talade kyrkoherden Hammar för religionsfriketen, i det han sökte visa att religionstvång enligt svenska grundlagen var olagigt. Alla danska och norska röster höjdes för fri-heten; blott om frihet inom folkkyrkan, om socknebandets lösning, var oenighet dem emellan. I nära förbindelse med detta meningsutbyte om friheten stod: den norske pastorn Dietrichsens föredrag om dop; kyrka och prestembete, och den danske d:r Wiborgs tal om Grundtvigianismen; ty den starka betoningen af kristendomen som gåfva, som utmärkte dessas ord, för konseqvent till yrkandet om frilieten, då ju en gåfva får frivilligt mottagas och icke kan påtvingas. Dessa förhandlingar upptogo mesta tiden och gåfvo som sagdt åt kyrkomötet dess egentliga. karakter. Vid sidan af dem förekommo åtskilliga: intressanta meddelanden, om den finska kyrkans börjande friskare lif, af pastor Alopeus från Borgå, och: om den lutherska menighetens förtryckta ställning i: Paris, af pastor Valette, den vältalige franske presten, som rest upp till Norden för att tacka broder-kyrkorna, till hvilka hans menighet stod i förhållanden som ett barn till sin moder. Den danske presten d:r Kalkar föreslog att de nordiska kyrkorna skulle förena sig om missionen och rekommenderade med värma denna verksamhet som en förskola för blifvande prester. Ofvanstående flyktigt utkastade skizz af kyrkomöv tet har brefskrifvaren, en teologisk student, öfverlå-tit mig att ställa till redaktionens disposition; kanske skola Snällpostens läsare icke ogerna emottaga en: återspegling af det intryck man på dansk sida, synnerligast bland de yngre deltagarne, har fått af detta möte. Jag skulle kunna tillägga att ofvanståenda bref å ena sidan visserligen ganska väl afpräglar icke: blott ett individuelt, utan också ett allmänt intryck, men å andra sidan också förtiger, att man icke kunnat underlåta att beklaga så väl majoritetens af det svenska presterskapet ställning vis å vis mötet — såväl som möten i allmänhet af det slaget — som isyn nerhet den svenska allmänhetens efter utseendet ringa intresse för framåtgående och utveckling på det område, på hvilket kyrkomötet hufvudsakligen rörde sig, huru litet t. ex. mötets väsentliga betydelse som kyrkomöte (motsatt prestmöte) blifvit uppfattad och förstådd. När man i Sverge beskyller vårt folk för latt vara alltför litet religiöst, en beskyllning som ställes i nära och organiskt sammanhang med anklagelsen mot vår religionsfrihet, så hafva vi danskar funnit anledning att fråga, om icke ett kyrkomöte kunde antagas bordt hafva funnit flera deltagare bland lekmännen inom svenska menigheten, då en så stor del af presterskapet i helig, klerikal afsky höll sig borta; — presterskapet bildar väl dock blott minoriteten i Guds rikes hjord; — eller, har man frågat, lägga de religiösa svenskarne sig villigt till ro, i förtröstan på att deras kyrkliga författning är så god som möjligt, att förbättringen i alla fall skall utgå ensamt ofvanifrån, från regeringen eller kanske från den hierarkiska statskyrkans tjenare? JJ—— Riksdagsmannavalen. Borgåreståndet. För Strömstad har blifvit vald borgmästaren M. Åhlund, med 525 röster. Tullförvaltaren