Aftonbladet – 10 september 1859, sida 3

allena. Jag kan mycket väl förstå det företräde vår far visar dig. Din hycklade ömhet kan verkligen bedraga alla, utom mig. Hycklade ömhet! Ack, Eugenia, hur kan du så misskänna mig?v sHvartill detta intrång i hvad som rör min lycka? Önskar du tillvälla dig allas beundran och uppmärksamhet, som fatta kärlek till mig? Kärlekslösa, hårdhjertade syster! utropade Isabella, med mera värma än hon någonsin brukat lägga i sina förebråelser, ty hennes hjerta harmades öfver den orättvisa beskyllningen. Jag talade af den öfvertygelse att det ej är möjligt för dig att älska denna man, denna Brandon Burg, så lågsinnad, så frånstötande — utan några egenskaper, som kunna öra honom värdig att vinna den qvinnas ärlek, som har någon aktning för sig sjelf. Jag räddade dig en gång, Eugenia, tillade hon, från ett falskt steg, utan att någonsin hafva förebrått dig den lycka det kostade mig. Jag ville äfven:nu träda emellan ditt högmod mc det olyckliga öde du går till mötes. Jag vill — Spar dig allt besvär, jag ber,, afbröt den högmodiga flickan: mitt beslut är fattadt. Att blifva Brandon Burgs maka? Ja. Men då älskar honom ej,, menade den milda fiickan ur stånd tt förstå, huru någon qvinna kunde-skänka sin hand; utan sitt hjerta. Föga anade hon, i sin konstlösa oskuld. hvilken beräknande affär. giftermålet är för! många sinnen: — buru några usla tusental i hemgift vägas upp emot de-ädlaste, ovörderligaste känslor, hvilka, krossade, draga ett sorgflor öfver ett helt, förspildt lif. i Det är föringen del nödvändigt att jag skall älska honom, svarade Eugenia; åtminstone ej enligt. dina rtomaneska, svärmiska begrepp. Jag kan hysa aktning för honom och det är