Aftonbladet – 10 september 1859, sida 3

höll, att derhän få rätta sin till förra rättegångsda-1 gens protokoll gjorda uppgift i afseende på beloppet af den behållning af bränvinsförsäljning, som utdeläts till manskapet, att densamma utgjort endast 27 75 öre, och icke 150 rdr, som han då af misskommit att upp emedan hela den af fankaren Egelin. redovisade vinst utgjorde detta :be0; och att af de 80 rdr, som i journalen äro an om utbetalda till löjtnanten von Rosen 71 rdr användts till betalning af den Pammunitionsförrådet yppade brist på patroner, och återstående 9 ir lem afgång från Långholmen för sjukdom måst derst qvarstanna, men öfriga utbetalningarne blifvit använda till de ändamål anteckningarne i journalen utvisa. Målseganderna medgåfvo, att de vid midsommarsdagen erhållit förplägning af öl och bränvin, och att de afdragna posterna utbetalts till nu uppgifna ändamål, samt förmälde att, ehuru kommenderingsmanskapet, med undantag möjligen af några få man, ämnat sammanskjuta drickspenningar åt sjukvaktaren, och till och med börjat göra sammanskott dertill, då han underrättade, att han redan bekommit 2 rdr, .målseganderne ansågo kaptenen Blomqvist hafva varit lika litet berättigad, att af deras besparda medel göra denna, som öfriga utbetalningar. Derom tillspord, uppgaf fanjunkaren Egelin, att det bränvin, som genom honom uppköptes och af korporalen Nyström utminuterades till manskapet, ntgjort omkring 800 kannor, samt till en början bevalts med 1 rår 31 sk., sedermera med 1 rdr 28 k. och slutligen med 1 rdr 24 sk., allt rgs, för kanvän, så att medelpriset kunde antagas hafvå varit 1 rdr 28 sk. rgs kannan, äfvensom fanjunkaren nhöll få fästa uppmärksamheten derpå, att det alltid förr under kommenderingar varit vanligt; att ;cke blott den vinst, som kunde uppkomma på brän vinsförsäljning, utan till och med hvad som inflöt är försålda skulor och ben tillföll fanjunkaren såom sportel för hans besvär med manskapets ekovomi i allmänhet, ett förhållande, hvars sanningsnlighet han förmodade målseganderna, om de derom tillspordes, icke kunha förneka, då han vore full: komligt öfvertygad, att de åtminstone icke förr än id ifrågavarande kommendering erhållit någon vinst på bränvinsförsäljning; och hade fanjunkaren icke ens under samtal yttrat till manskapet, att det skulle erhålla någon andel i den behållning, som på bränvinsförsäljningen kunde uppkomma, än mindre gifvit något löfte i detta hänseende: Härtill gentmälde målseganderna, att genom korvaral Nyström, enligt. dennes egen uppgift, blifvit nader ifrågavarande kommendering försålda -minst 1200 kannor bränvin, hvarpå, efter antaget inköpspris af 1 rdr 28 skilling riksgälds och utminuteringspris af 2 rår samma sedelslag för kannan, måst uppkomma en så betydlig vinst, att, äfven sedan skäig ersättning till fanjunkaren Bgelin för hans besvär med inköpet, jemte öfriga omkostnader blifvit afdragne, en mycket större utdelning, än som erhåltits, bort dem tillgodokomma; att, ehuru de funno villigt, att fanjunkaren Egelin erhölle någon skälig ;rsättning för sitt besvär, de så mycket mindre kunde se honom berättigad att ensam behålla hela omförmälda vinst, som de endast till: följd af kapten Blomqvists bestämda försäkran, att densumma skulle dem tillfalla, ingått på att betala så högt pris, som 2 rdr kannan, för bränvinet under det detsamma på utskänkningsställen i Stockholm icke kostade mer än 1 rdr 32 sk., och att således, huru än i detta afseende förr må hafva tillgått, detta icke kunde inverka på den dem tillförsäkrade rätt. Rd På derom framställda frågor uppgaf kapten Blomqvist i afseende på bristen i ammunitionsförrådet, att vid kommenderingens ankomst till Långholmen ammunitionen inventerats till kaptenen, dervid allt, hvad ammunitionsräkningen upptog, funnits i behåll, hvarefter kaptenen genom löjtnant von Rosen upp: dragit åt kommenderingens underofficerare, furirerna Hagström och Tingsten, att hafva tillsyn öfver ammunitionen, med tillsägelse, att den af dem, som var jourhafvande, skulle förvara nyckeln till det rum i ett. af fängelsets torn, hvari, jemte bevakningens ammunition, äfven sprängkrut för arbetsfängelset fanns förvaradt; och att sedermera under det kaptenen, under kommendanten beviljad tjenstledighet, gjorde dennes tjenst, med bibehållande likväl af högsta befälet öfver. kommenderingen, hr löjtnant von Rosen af någon anledning låtit inventera ammunitionsförrådet, i närvaro, såsom. kaptenen förmodade, af jourhafvande underofficern, dervid en brist af 1200 skarpa patroner förefånns, hvarom Kaptenen väl gjort anmälan för kommendanten, då denne åter inträdde i tjenstgöring, men likväl icke begärt någon undersökning, utan ersatt bristen af bränvinsförsäljningsmedlen, på det att icke. underofficerarne skulle blifva nödsakade utgifva en i förhållande till deras tillgångar ganska dryg ersättning; tilläggande kaptenen att, enligt de upplysningar han, sedan krutbristen upptäcktes, förskaffat sig, blott en nyckel, hvilken nästan alltid hängt på väggen i inre bevakningens vaktrum, funnits till krutrummet, och att sprängkrut ofta plägat hemtas af inre bevakningen, utan att jourhafyandeunderofficeren var tillstädes. Fanjunkaren Egelin anhöll få upplysa, att, då han för ammunitionsräknings upprättande infunnit sig i rutrummet, han funnit ett så stort hål uppbrutet å ammunitionslådan, att en arm derigenom kunde nträdas, och att hans anmälan om detta förhållande föranledt den inventering, vid hvilken de 1200 patronerna sakhades, äfvensom målseganderna nu tillkännagåfvo, att, innan ifrågavarande brist yppades, fångar ofta skickades till krutrummet efter sprängkrut, åtföljda endast af en grenadier såsom bevak ving; att då denne icke hade annät åliggande än att tillse, det fången icke rymde, samt vanligen icke ens. hade sig: bekant hvad fången skulle hemta olofligt tillgrepp vid sådana tillfällen ganska lätt kunnat ske. I afseende på frågan rörande provianten förmälde nu målseganderna, att fanjunkaren Egelin väl, då han började hemta af. deras proviant, erbjudit sig betala 12 sk. för hvar gång han hemtade, under yttrande, att de derigenom kunde erhållå en god, besparing för sista dagen, i förlitande hvarpå mången, som i annat. fall icke skulle låtit sig dermed nöja, utan anmärkning låtit honom hemta, men att han sedermera undandragit sig all ersättning, i hvilhet afseende målseganderna Hag och Hjelm särskilt uppgåfvo att, då de; jemte flera af dem, som varit på ifrågavarande kommendering. till Långholmen, vid något tillfälle under innevarande års regementsmöte voro samlade utanför kapten Blomqvists tält, för att begära redovisning öfver sina under kommenderingstiden besparda medel, fanjunkaren yttrat, att han; icke behöfde lemna någon ersättning; emedan : leverantören, lempat: så! stor. öfvervigt, att de ändå bekommit hvad de skulle hafva, hyaremot de af målseganderna, som äro korporaler, förmälde, att då de vid ett tillfalle efter omförmälda besöket hos kapten Blomqvist, ä egna och kamraternas vägnar, infugbit sig bos: fanjunkaren Egelin och tillfrågat honom, om han ansåge sig, hafva varit berättigad att jaga af manskapets proviant, han genast förklarat, att han alltid tävkt lemna ersättning. Fanjunkaren Egelin påstod, att han aldrig yttrat, it han icke behöfde ersätta för den proviant han git, utan endast att han icke borde lemna någon ttining derför, hvilket han dock ämnat göra, samti rmälde, att det beteende målseganderna: nu visat Ack min goda farl afbröt hansälsklings) si barn, ni dömmer för strängt; säkert älskar von er : : Jag skall handla så, som om hon gjorde ls det, svarade den gamle fadern soroset: men sj