Aftonbladet – 8 september 1859, sida 2

bade andra tankar än så. För honom hade naturens anlete intet uttryck, dess skönhet intet gensvar. Hade han blifvit förflyttad till berget Libanon, skulle han genast börjat beräkna huv många kubikfot dess cedrar kunde hålla och den möjliga vinsten af deras försäljande. Mannen hade ej mera poesi i sin själ än nattugglan har välljud i sin stämma, Albert är en slipad skälm, mumlade mr Brandon Burg för sig sjelf; sban skulle kunna locka en fogel ur nästet, om han ville komma åt äggen; men låt honom nu bara: hjelpa mig att Ira sir John, som skulle kunna stjäla i en kyrka först, och läsa sina böne. sedan — hjelpa mig att behålla godset, i stället för att afiåta det emot halfva värdet, så skall jag söga att ! an öfverträffar den skickligaste jurist i både gamla, och nya verlden. En fördömd narr var jag, som kunde göra upp en så dålig affär — knäppa nöten och låta andra äta upp kärnan. Amerikanaren kände en lika bitter ovilja emot bankiren som om Burg Hall varit hans fädernegods från urminnes tider, i stället för att som nu vara förvärfvadt genom svck och bedrägeri. Dess laglige arftagare kunde ej, under dylika förhållanden, hafva uttryckt sig med en djupare harm. Det skall nog lyckas, tillade han efter en stunds besinning, medan sett olycksbådande -leende tpred sig öfver hans drag. Den gamle räfven är i fällan. Fan må hväsa och vrida sig som en skallerorm, med bruten rygg — han kan dock inte göra någon skada mera, Han får allt afstå från öfverenskömmelsen. Förslaget, att han skulle gifta sig med Eugenia Trelåwney, smickrade äfventyrarens fåfänga i hög grad. Han hade blifvit öfverraskad af hennes skönhet och var nog klok att inse alla fördelar af en förbindelse med en aktad och rik familj. Att hon hade gif