Aftonbladet – 8 september 1859, sida 2

Grefve Mornys bekanta tal inför departementalrådet i Puy de Dome har framkallat en mängd tillrättavisningar inom den utländska pressen, isynnerhet den engelska, som naturligtvis funnit sig djupt sårad af de skymfliga insinuationer mot Englands statsmän och tidningspress, grefven tillåtit sig. Han har nu äfven inom sitt eget land fått en motståndare, som med så stor värma, som vore han engelsman, uppträder till försvar för England mot grefve Mornys utfall. Det är franska tidningen ?La Presse?, som uti en ganska märklig artikel går den officielle talaren oförfäradt på lifvet. Medgifvet också?, säger tidningen. att de franska och engelska folken befinna sig i så retad sinnesstämning mot hvarandra, hvem är dock skulden dertill? Engelsmännen, påstår grefve Morny, de, som upphetsa den nationala finkänsligheten, som smickra några folks instinkter, för att öka tidningarnes spridning och de politiska talarnes popularitet. Vi vilja ej påstå, att det fattas grefve Morny rättsinthet, men förvisso är hans minne svagt. För att öfvertyga honom derom, inskränka vi oss till att mot hans påståenden uppställa en auktoritet, som han ej kan underkänna. Vid öpprandet af lagstiftande kårens session den 7 sistl. Februari förklarade fransmännens kejsare: ?Hvad alliansen mellan Frankrike och England beträffar, så har jag användt hela min ihärdighet för att befästa den, samt har på andra sidan om Kanalen af Storbritanniens drottning samt statsmännen af alla partier funnit eft glädjande gensvar å mina tänkesätv?. För närvarande är sinnesstämmningen visserligen icke längre densamma. Engelska regeringen, dertill uppmanad af tidningarne och parlamentet, bemannar flottan, befästar hamnarne, ökar armen, organiserar milisen. Detta är, säger hr Morny, verkan af inbillade farhågor?, och han ger talarne, hvilka skrämma upp nationen för att höja sin popularitet. skulden bärför. Han glömmer, att dessa talare i allmänhet äro de mest ansedda inom parlamentet genom sin ställning, sin karakter och sitt inflytande. Han glömmer, att ispetsen för dem står lord Lyndhurst, öfverhusets Nestor, en utmärkt rättslärd, stor talare och framförallt, till och med på den tiden, då han tog den verksammaste andel i de politiska striderna, berörad för sitt sunda menniskoförstånd, sin opartiskhet och sitt orubbliga sinneslugn. Om en sådan man i mer än sitt 80:de år utträder ur den tillbakadragenhet, uti hvilken alla partiers aktning under 15 är följt honom, för att besvärja stt länd att vara på sin vakt, att vaka öfver sin säkerhet, sitt oberoende och sin ära, kan man väl då påstå, att han söker förhöja sin popul 2? Hr de Morny kan ej förklara för sig den i England rådande oron och utbrottet af de genom tid ningsartiklarne och parlamentstalen väckta ft hågorna. Han glömmer den förnärmande tigheten bos den del af fran ka pressen, , för 19 månader sedan beskyllde engelska folket för medbrottslighet i attentatet den 14 Januari. Må han oppna Monitören för denna dag, och han skall der jemte sitt eget tal. hvilket han måhända äfven glömt, finna de adresser, 1 hvilka öfverstarne utbådo sina regementen äran att marschera i spetsen för arborde erhålla uppdrag, att fordra räkenskap st strafilöshetens Jand, hvarost de odjur ba sin håla, hvilka finna skydd uadvi dess, lagar?. Regeringen gjorde sin pligt; hon desavouerade dessa oförsigtiga hote.ser; men intrycket var gjordt och är ännu i dag icke utplånadt. — Men om dessa beklagliga utmaningar då läto förklara sig af den törsta, oöfvervinneliga känslan af harm och derigenom förlorade största delen af sin betydelse, hvad skall man dere ot säga om de artiklar, hvari en ledamot af lagstiftande kåren med beräknad högtidlighet i ?Journal de Vempire? och Constitutioanel? förkunnade, ait Frankrike hädanefter, så snart rätta stunden syntes vara isne, kunde plötsligen inkasta 50 till 60,000 man, på hvilken punkt som helst af ett fientligt område. Hvartill denna med kall blod och utan skenbar anledning uttalade hotelse? England, har trott, att varningen gällde det. och vi ha ej funnit, att man bemödat sig om alt desavouera. denna åsigt. Kan man väl Er Fo SAKER SORTEN TRE ÖS SEIN NES RENEE