Aftonbladet – 6 september 1859, sida 2

tillbaka för en annan af den liberala sidans kandidater, hr Rosenqvist. Detta i trots af den 40-gradiga skalan. Vi se härför ingen annan förklaringsgrund, än att pånningkarlarne, som genomdrefyö denna skala, ringa akta — och således; enligt vår tro — icke förtjena den öfvervigt vid valet, som de genom votering efter sina debetsedlar och med regeringens bistånd tillvällade sig. I Norra Calmar Läns Tidning läser man följande: Hufvudstaden har under de senaste veckorna med anledning af de förestående riksdagsmannavalen företett ett politiskt lif, som är i högsta grad glädjande och bebådar allt godt för en framtid, vi hoppas icke för långt aflägsen, då ändå mera luft lyckas slippa in i vår murkna representation, än den lindriga flägt som nu gifvit anledning till rörelsen. Valet egde rum i onsdag, dervid utsågos följande: — -— — — alla venstra sidans kandidater, de flesta i allmänna opinionen förut bekanta såsom redbara, frisinnade och fosterlandsälskande män. Vi lyckönska hufvudstaden till sådan utgång af saken. Aftonbladet har i denna fråga uppträdt med ett lif och en värma, som förtjenar hela det liberala partiets tacksamma erkännande. Tidningen har också haft den tillfredsställelsen att finna sin lista segrande. Jönköpingsbladet yttrar bland annat följande: Såsom vi redan i korthet antydt, har utan tvifvel det representativa samhällsskicket tagit ett stort steg framåt genom det sätt, hvarpå man i Stockholm gått till väga i och för riksdagsmannavalen. Oaktadt en ordentlig kandidatur, dervid de ifrågåsatta kandidaterna öppet framträda såsom sökande och inför valmännen redogöra för sina åsigter i de vigtigaste frågor, som anses komma under behandling vid riksmötet, endast, så vidt vi riktigt följt med, kom till stånd inom två af de fem valkretsarne, nemligen den första, der hrr Hjerta och Ditzinger, samt den tredje, der hrr Schwan och Loven sålunda framträdde, och ej heller dessa sjelfmant, utan först på uppmaning, efter att hafva blifvit af valkomiten föreslagna till kandidater, så är dock härmed -banan beträdd dels till bildande af en frivillig kandidatur, hvarvid det alls icke skadar, utan tvärtom torde vara ganska lämpligt att den åtminstone tili en början inskränkes genom af en valkomite eller motsvarig annan funktion upprättadt förslag till kandidater, dels ock förnämligast tillväckande af et större intresse för den vig-. tigaste medborgerliga rättighets utöfning, val till folkombud i riksförsamlingen. Detta gäller för närvarande naturligtvis endast borgareståndet; men exemplet skall ofelbart efter hand äfven verka på de öfriga stånden, i främsta rummet på bondeståndet, hvilket lika med borgareståndet hufvudsakligen endast har landets allmänna intressen att bevaka. Det tarfvar ingen särskilt bevisning, att i ju högre grad valer sålunda erhålta karakteren af offentlighet, desto bättre skola de i allmänhet utfalla, och desto större anseende och inflytande skola de begge folkvalda stånden tillvinna sig. När det kommer härtill, kan ej heller den tidpunkt vara långt aflägsen, då adel och prester skola inse fruktlösheten att längre utgöra särskilta stånd och derföre sjelfmant räcka en biträdande hand till en representationsförändring, som då alltså kan gå igenom likasom af sig sjelf. Man kan visserligen om de här uttalade förhoppningar säga, att det är att vänta stora verkniogar af små orsaker, och så är det äfven; men bistorien visar att stora förändringar van ligen haft sin upprinnelse i från början till utseendet högst obetydliga tilldragelser. Men äfven om de två s. k. första stånden icke skulle vara villiga att frånträda sina exklusiva politiska rättigheter och uppgå bland folket, — vi se likväl nu en och annan bland dem, t. ex. en Hjerta, en Ridderstad, föredraga hedern att såsom vald sitta i borgareståndet framför att såsom sjelfskrifven eller genom fullmakt sitta på riddarhuset — så betyder det mindre, om bestämmandet af riksdagsärendenas gång hufvudsakligen ligger i de begge folkvalda ståndens händer, och derhän bör det ofelbarligen komma, i samma mån som dessa stånds valmän med större nit och intresse omfatta valen.