Aftonbladet – 3 september 1859, sida 2

gon dag gå förbi, utan att han konseqvent, men stillfärdigt, utförde något arbete, utkastade någon id, räckte en hjelpsam hand till frihetens och det sociala framåt-kridandets sak, och detta i tider, då i Danmark absolutismen ännu höll sin stränga hand öfver helgden af den gammaldags lära, att embetsmannens första pligt är blind lydnad, obåir et se tairen. Född till — sjöman, såsom Han sjelf berättar, men genom förhållandena kastad in på den juridiska banan, upphörde han aldrig att med ett sant vikingamod försöka äfven de farligaste farvatten inom politikens och den demokratiska, utvecklingens sferer och att sträcka sin kurs till allt mera avancerade kuster af den nya tidens, ännu då af de flesta som helt och hållet utopiskt ansedda land. Denna hans. vågsamma bedrift var emellertid alltid fri från fåfänga och brask, den var mera den sökandes än den erötrandes, mera filosofens än agitatorns; i allmänhet ansågs han derföre äfven länge af de maktegande som mindre farlig än befängd, och då man från samhällets h.jder ogillade hans åtgöranden, fann man sig dock för-detj mesta mera hågad att deråt skänka medömkans förnäma löje än att darra för denne paradoxernas man. Och dock är det just Spandet, som i de flesta frågor med sin befängda politik och sociala filosofi har gifvit den afgörande impulsen till hvad Danmark I har blifvit efter 1848, och hvars namn är sålunda på det innerligaste förbundet med den davska tryckfriheten, den danska religionsfriheten, qvinnans emancipation, den tjenande klassens ernådda bittre ställning, den mera j j rationella, näringslagstiftningen, som äfven i Danmark snart skall träda i verksamhet, hela den nationella och konstitutionella rörelsen framåt i Danmark. Hans radikala ideer i fråga om undervisningsväsendet, nemligen den universitariska inrättningen — hr Barfod har. märkligt nog, förbigått dem — skola säkerkerligen en dag likaledes tränga efterhand igenom, oaktadt de hittills blifvit befunna alltför verldsomstörtande. Spandet var, i korthet, i alla riktningar, dit ban vände sin blick, en afgjord, omutlig och oomkullrunkelig radikal, men ban var tillika en af dessa stilla. tysta piocheurer,, hvilka bufvudsakligast bearbeta jordmånen för det kommande, och ehurn han visserligen var omgifven till döddagar af mycken allmän aktning och ett obegränsadt förtroende af alla, hvilka kände hans afsigters renhet och gjorde sig möda att förstå honom i hans sammanträngda Fylde och hans stränga, nästan sträfva lakonism, tro vi dock att han först nu efteråt skall blifva fulieligen betraktad och värderad som den profet han i sjelfva verket var. e Redan dessa blad af och om Spandet gifva Persamma det närvarande häftet af Folkeo: ett verkligt och blifvande värde, och vi rekommendera företrädesvis läsningen af de-: samma till den större allmänhetens närmare bekantskap. j Vår frejdade filolog och arkäolog C. Säve har bidragit med några upptecknade gotländska sägner om Valdemar Atterdag och dennes vistelse på Gotland åren 1360—61. De äro pikanta i sig sjelfva, än mera genom upp tecknarens i all sin enkelhet ypperliga, lefvande och gemytliga framställningssätt. E Förutom några kortare bidrag: af SturzenBecker (Om spaniorerna i Sverge 1808,, några kompletterande drag till en känd afhandling af Fr. Schiern), af norrmannen Axel Norrby (en liten berättelse i en särdeles kuriös norsk dialekt, hvars mångfaldiga anknytningspunkter till svenskan i allmänhet och vissa våra landskapsmål isynnerhet äro isanning ytterst påfallande), några mindre dikter af särskilta författare, innehåller bäftet slutligen några särdeles intressanta blad af Fr. Hammerich, Smaatrek af Livet i Skolorne og vid Universitetet i Kjöbenhavn i Slutningen af det forrige Aarhundred. Det är en liten samling anekdoter efter hittills outgifna Dagbosanteckningar, de flesta i hög grad karakteristiska och lemnande ett ypperligt motstycke till den skildring. Ödman med mästra hand gjort af det äldre skolväsendet i Sverge. Berättelsen om tysken Kratzensteins föreläsningar i fysiken vid Köpenhamns universitet är ovärderlig. En särskild framställning är egI nad åt det teologiska studiet vid samma unii versitet under den epok, då rationalismen var i Danmark på sin böjd och Horrebow utgaf i.sin ryktbara skrift Jesus og Fornuften. Det i bör bemärkas, att hr Hammerich, meddelaren jar allt detta, tillhör sjelf den strängt ortodoxa j skolan vid Köpenhamns universitet nu för tij den, men AÅdesto mer må man hålla honom i räkning för den historiska oväld, hvarmed han i dessa blad sine ira et studio skildrar en tid, då det i teologisk examen vid Köpenhamns högskola på frågan hvilken religion är dea riktigaste? fordrades af examinandus till svar: Den — judiska, emedah den lärer oss att det ges en gud, utan att vara blandad med så mycket afguderi, som den kristna. Hr Hammerich går så långt i denna sin opartiskhet, att han till och med specielt omhandlar de verkliga smutsoch skandalskrifter, hvilka i slutet af förra seklet i Danmark slungades mot oörtodoxien, och lemnar åtskilliga prof deraf, hvilka för längesedan blifvit begrafna bland kuriositetssamlares luntor, men onekligen höra, äfven de på sitt sätt, till skildringen af den tid, hvarom här är fråga. Subskriptionen å. Folke är bindande för I Band (innehållande 30 ark i flera eller färre häften), till ett pris af 5 rdr sv. riksmvnt. AE